Jag älskar doften av din parfym

Och sättet du berör

Jag älskar ditt leende

Och hur du mig mitt i natten stör

Jag älskar dina busiga ögon

Och hur du vilar i min famn

Jag älskar sättet du i mig tar

Och hur du säger mitt namn

 

Mest av allt älskar jag ditt mjuka hjärta

Det hjärta som dansar i takt med mitt

Det hjärta som stundom är fyllt med smärta

Men som samtidigt känns så ljuvligt vitt

 

Egentligen vill jag bara dela alla mina sorger

Dela glädjens alla dar

För mig är du en dröm som blivit sann

 

Du är inte längre ett samtal ifrån. Du är ett helt universum ifrån. Miljarder andetag, miljoner ögonblick och tusen realistiska övertyganden blockerar baksidan av mina händer från att smeka din kind. Så som jag alltid gjorde. 

 

Jag har så många funderingar, mamma. Fungerar dina lungor där du är? Kan du ta ett djupt andetag utan att knipa efter morfin? Är du fortfarande stolt över mig? Trots att du nu är kapabel till att se mig i min mörkaste skepnad? Trots att du såg hur jag behandlade pappa den dagen du dog? Trots att jag inte gick till din grav på en hel månad efter att du gick bort? Trots att jag skrattar lite för falskt i andras sällskap och gråter lite för äkta i mitt eget? Jag hoppas det. För ibland skrämmer det mig mer än vad det betryggar mig när andra säger att du alltid är runt mig. Att du alltid vakar över mig. För du får ju se allt nu. Det där du kanske inte alls vill se - och förlåt för det.

Jag känner inte din själ i väggarna längre. Jag känner din själ i mig. Kroppsligen. Och jag vet att det låter galet, men jag känner dig. Här. I mina organ. I mina tankar. I mina ordval. I min matlagning. I mitt skratt. I min kärlek för växter. I sättet jag tilltalar och ser på barn på. I vad för byxor jag använder idag - vida, svarta byxor, sådana som du alltid bar och jag alltid skrattade åt. Du är i varenda andetag jag tar. Tänk att pappa grät i mitt kök häromdagen. När jag tillagade biryani. Han sa att jag såg ut som du, mamma. Att jag lagade maten som du, utan att ha blivit upplärd av dig. Det skrämde honom att han kallade mig "Khawla" vid två tillfällen den dagen. Jag grät också, men jag var så drömmande glad. Jag var ju som du. Någon annan tyckte det.

 

Och det gör egentligen ingenting att jag inte längre känner din doft från ditt lockiga hår på sängen längre. Jag har liksom vågat tvätta överkastet jag sparat från vår tid, mamma. Förstår du grejen? Jag tänker inte desperat att din doft ska återvända till sin gestalt längre. Jag vet att du har lämnat och det är okej nu, för du är närmare än någonsin. 

the subtle difference between

holding a hand and chaining a soul

and you learn

that love doesn’t mean leaning

and company doesn’t always mean security.

 

that kisses aren’t contracts

and presents aren’t promises

and you begin to accept your defeats

with your head up and your eyes ahead

with the grace of woman, not the grief of a child

 

to build all your roads on today

because tomorrow’s ground is

too uncertain for plans

and futures have a way of falling down

in mid-flight.

 

that even sunshine burns

if you get too much

so you plant your own garden

and decorate your own soul

instead of waiting for someone

to bring you flowers.

 

that you really can endure

you really are strong

you really do have worth

and you learn

and you learn

with every goodbye...

 

I got flowers today. It wasn't my birthday or any other special day. 

We had our first argument last night, and he said a lot of cruel things that really hurt me. I know he is sorry and didn't mean the things he said. Because he sent me flowers today.

I got flowers today. It wasn't our anniversary or any other special day. Last night, he threw me into a wall and started to choke me. It seemed like a nightmare. I couldn't believe it was real. I woke up this morning sore and bruised all over. I know he must be sorry, Because he sent me flowers today.

I got flowers today. It wasn't mother's day or any other special day. Last night, he beat me up again. And it was much worse than other times. If I leave him, what will I do? How will I take care of the kids? What about money? I'm afraid of him and scared to leave. But I know he must be sorry. Because he sent me flowers today.

I got flowers today. Lots of them. Today was very special. It was the day of my funeral. Last night he finally killed me. He beat me to death.

 

It's not what you do,

it's how you do it.

 

It's not what you see,

it's how you look at it.

 

It's not how your life is,

it's how you live it.

She had stars behind each eyelid, 
And a galaxy in her soul,
That drev people to her endless heart,
Like the pull of a black hole, 
She was made of earth and fire,
Of wishes cast on shooting stars,
She was a brand new solar system,
Unlike the ones they'd known so far,
With constellations ever changing, 

 

No one could memorise her skies,
And they thought the thing for them to do,
Was bring her to their size,
They shrunk the universe within her,
Told her her vast expanse was wrong, 
That she should make her life much smaller,
If she wanted to belong, 
As they collapsed her world around her, 
She felt her inner stars grow cold, 
Until her life was far too heavy,

 

For her once strong arms tod hold, 
You might wonder how it happened,
But I guess that it makes sense, 
Becayse a life becomes much heavier,
When it's the universe condensed.

I am not a believer in love at first sight. For love, in its truest form, is not the thing of starry-eyed or star-crossed lovers. It is far more organic. Requiring nurturing and time to fully bloom and, as such, seen best not in its callow youth

 

 

 

The most beautiful people we have known are those who have known defeat, known suffering, known struggle, known loss - and have found their way out of the depths. 

 

These persons have an appreciation, a sensitivity and an understanding of life that fills them with compassion, gentleness and a deep loving concern. 

 

 

- Elizabeth Kubler Ros