Our messed up priorities
2012-02-16 @ 17:22:02
A man sat at a metro station in Washington DC and started to play the violin; it was a cold January morning. He played six Bach pieces for about 45 minutes. During that time, since it was rush hour, it was calculated that 1,100 people went through the station, most of them on their way to work.
Three minutes went by, and a middle aged man noticed there was musician playing. He slowed his pace, and stopped for a few seconds, and then hurried up to meet his schedule. A minute later, the violinist received his first dollar tip: a woman threw the money in the till and without stopping, and continued to walk. A few minutes later, someone leaned against the wall to listen to him, but the man looked at his watch and started to walk again. Clearly he was late for work.
The one who paid the most attention was a 3 year old boy. His mother tagged him along, hurried, but the kid stopped to look at the violinist. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. All the parents, without exception, forced them to move on.
In the 45 minutes the musician played, only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money, but continued to walk their normal pace. He collected $32. When he finished playing and silence took over, no one noticed it. No one applauded, nor was there any recognition.
No one knew this, but the violinist was Joshua Bell, one of the most talented musicians in the world. He had just played one of the most intricate pieces ever written, on a violin worth $3.5 million dollars. Two days before his playing in the subway, Joshua Bell sold out at a theater in Boston where the seats averaged $100.
This is a real story. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste, and priorities of people. The outlines were: in a commonplace environment at an inappropriate hour:
Do we perceive beauty?
Do we stop to appreciate it?
Do we recognize the talent in an unexpected context?
...so how many other things are
we missing without even knowing?
What he∆ven feels like
2012-02-11 @ 20:42:50
Potential att bli en av 2012's mest spelade artister.
Den här låten ska bli mina barns godnattvisa.
Den här låten ska bli mina barns godnattvisa.
På riktigt.
Värt att nämnas igen
2012-02-08 @ 11:26:15
Jag uppdaterar inte här, men på Twitter - och eftersom att jag är för lat för att göra en permanent länkning till kontot på sidan av bloggen, får jag göra det i inläggen.
The one who says "no".
2012-02-07 @ 12:40:24
If you don't stand for something, you'll fall for anything.
Sultanahmet, 2012
2012-02-02 @ 10:33:05
Ni.
2012-01-25 @ 21:28:46
Vill förövrigt tacka er alla. Vill göra det gång på gång, men hejdar mig själv för att inte bli alltför tjatig. Ni är värda guld, så vackra som ni är. Någon av er sa att jag ger denne hopp, men jag vill poängtera att NI ger mig hopp. På riktigt. Det är inte ens pyttelite smicker, jag menar vartenda ord av det jag säger. Ni visar på hur vackra människor det finns därute och viktigast av allt - att det finns många av er. Tack för allt. Verkligen. Önskar att jag kunde ge er världen.
Ska besvara alla kommentarer när jag återvänder från min resa. Och jo, juste. Jag reser imorgon. En, minst sagt, välbehövlig semester. Ta hand om er nu, mina pärlor. Om ni behöver någonting finns jag på mail och eventuellt facebook. Ha det finast!
Ska besvara alla kommentarer när jag återvänder från min resa. Och jo, juste. Jag reser imorgon. En, minst sagt, välbehövlig semester. Ta hand om er nu, mina pärlor. Om ni behöver någonting finns jag på mail och eventuellt facebook. Ha det finast!
Värt att se
2012-01-25 @ 21:27:43
Tänker inte ens yttra mig. Jag vet att ni sitter
där med precis samma tankar som jag.
där med precis samma tankar som jag.
- Hemskt.
Sjukhusanteckningar
2012-01-22 @ 10:26:51
De försöker uppmuntra mig att jag måste vara stark, en kämpe som måste har tålamod. Jag blev ledsen ännu mer att jag måste och måste och måste - för att jag är stark. Jag vill inte vara stark, jag vill ha tillbaka min hälsa.
Jag är trött. Jag vill inte längre överleva - jag vill leva. Jag vill njuta av livet med mina barn. Jag vill gå till H och sova över hos honom och hjälpa han med laga mat, skratta med min R och hålla O på mitt bröst.
Jag var nere när jag såg utanför fönster. Jag såg hur folk springa för att det var kallt ute och jag önskade mig att jag var med de. Jag längtade efter snön, vantar, jacka, att frysa, mitt jobb - och jag började gråta. Jag hade ingen lust att svara på telfonen.
Söndag, 22/2 - 2010
Jag hoppas att du sitter iförd din gröna vinterjacka, dina stickade, vita vantar och kramar snön där du numer befinner dig. Jag hoppas att dina äppelkinder och din näsa är röda av kylan. Att ditt ständigt plattade hår har blivit frizzigt av kalluften. Sådär som vi båda avskyr att det blir under vintertiden.
Du överlevde aldrig, men någonstans tror jag att du åtminstone lever idag. Inte här. Men någonstans. Någonstans där du eventuellt kan sova över hos H, skratta med mig och placera O's huvud på din bröstkorg - utan att varje sekund av det gör fysiskt ont.
- och jag började gråta. Jag hade ingen lust att svara på telefonen.
Tro och religion
2012-01-18 @ 11:46:17
Det var så läskigt att se denna video, då jag en miljard gånger tidigare diskuterat just det här. Har visat denna för alltför många nu och insåg att jag inte visat er den.
Helvete. Skrev just en massa här, men allt försvann. Fantastiskt... Nu orkar jag inte skriva om allt. Är sjukt irriterad på att allt bara försvann. Diskuterade kring min syn på "religiösa" och "troende" samt en del annat som hör till just detta ämne. Ska stänga ned rutan innan jag blir ännu mer frustrerad.
Helvete. Skrev just en massa här, men allt försvann. Fantastiskt... Nu orkar jag inte skriva om allt. Är sjukt irriterad på att allt bara försvann. Diskuterade kring min syn på "religiösa" och "troende" samt en del annat som hör till just detta ämne. Ska stänga ned rutan innan jag blir ännu mer frustrerad.
That's why u keep a secret to urself
2012-01-17 @ 09:16:56
Varför finner jag honom roande?
2012-01-12 @ 16:42:04
Han är ju an adult trapped in a childs body? Kolla bara på hans kroppsspråk - för att inte tala om det verbala språket han använder. Jag vill så gärna studera hur hans anhöriga är, inte hur deras uppfostran ser ut. Syftet med det är att jag vill se om deras sätt att vara har smittat av sig på honom.
Det komiska är att man antar att klippet ovan är klippt ur en serie för utåtagerande barn, där en nanny kommer och ska ställa allt till rätta - but think again - det här är ett program där fruarna ska byta plats och komma till en ny familj. I det här klippet får den "nya" frun/mamman tillåtelse att ändra denna familjs matvanor till hennes egna
- och detta vägrar lillen.
Fråga om uppsatsskrivande
2012-01-11 @ 07:08:07
Hej! Jag tänkte ställa dig några frågor. Jag ska skriva
b-uppsatsen nästa termin och jag är lite nervös.
Hej! Du har ingenting alls att oroa dig över. Allt kommer gå galant ska du se. Nu var det dock otroligt länge sedan jag skrev en b-uppsats. Ska faktiskt upp på opponeringen till min c-uppsats nu om någon timme.
Vad skrev du om?
Jag skrev om män som utövar våld i nära relationer (och den andra var om vad stress har för inverkan på människans psyke).
Tyckte du att det var svårt?
B-uppsatsen var inte alls jobbig att skriva, faktum är att det inte alls tog lång tid.
Visst skriver man b-uppsats själv?
Du behöver inte skriva den själv och jag skulle nästan uppmana dig att skriva den med en annan person. Jag själv hade föredragit att skriva den på egen hand, men det är smidigare att vara fler. Särskilt om du är nervös och känner dig "vilsen" i hur man skriver och utformar en b-uppsats.
Gick det bra?
Det gick väldigt bra.
Vad är det viktigaste att tänka på?
Att börja i tid och se till att det finns mycket information (och tillgängliga respondenter) kring ämnet du vill forska om. Formulera ditt syfte utifrån det. B-uppsatsen är inte utmanande, därför kan du slappna av och njuta av uppsatsskrivandet. Se dock till att hellre hålla en hög tempo och bli klara för tidigt än för sent. Det kan vara bra att ha några dagar ledigt för korrekturläsning av uppsatsen.
Var det kul/jobbigt?
Det var kul! Det enda jag kan klaga på är väl att jag hamnade i en grupp som föredrog ett långsammare tempo än vad jag själv önskar. Men hitta någon som fungerar som du i skrivsättet, så blir det superbra ska du se! :)
Den är inte alls stor. Inte om man jämför med c-uppsatsen i alla fall.
Det var inte stressigt, minns dock inte hur lång tid vi fick på oss. Vill tro att vi fick någon månad på oss, om inte mindre? C-uppsatsen var på 1.5 månader, så b-uppsatsen lär ha varit under kortare tid. Minns att vi hade andra seminarieuppgifter vid sidan av dock, så den kan inte ha varit så "viktig". Det var gott om tid, men skolor skiljer sig åt.
Har du några övriga tips, förslag?
Se till att utnyttja dina handledartillfällen till max. Gå dit med mycket material så att h*n har mycket att beta i. Håll även en kontinuerlig kontakt med din handledare. Det gör mer än du tror för uppsatsskrivandet.
Hur man illustrerar mobbning:
2012-01-10 @ 23:25:00
En lärare gjorde följande för att beskriva
vad mobbning har för effekt på människor:
Först bad hon vardera elev att ta varsitt pappersark. Därefter blev de tillsagda att skrynkla ihop det, kasta det på golvet, trampa och spotta på det - allt, utan att riva itu pappret. Senare skulle barnen granska pappret och beskriva hur smutsigt och befläckat pappret var, med kvarlämnade märken och spår av slagen på.
Efter de diverse handlingarna, ombads barnen att be pappersarket om ursäkt. Trots det faktum att de bad om ursäkt och försökte släta ut det med olika medel, förblev pappret skrynkligt och befläckat. Barnens ansiktsuttryck indikerade på att budskapet hade önskad effekt.
"Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket och hårt du än försöker jämna ut dem. Ni ser, detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Oavsett hur många gånger du ber om ursäkt till den du mobbat, kommer ärren aldrig att försvinna".
True fans or dumb fans?
2012-01-06 @ 21:19:18
...truly dumb fans?
Everyone matters
2012-01-06 @ 03:42:20
During my second year of nursing school our professor gave us a quiz. I breezed through the questions until I read the last one: "What is the first name of the woman who cleans the school?" Surely this was a joke. I had seen the cleaning woman several times, but how would I know her name?
I handed in my paper, leaving the last question blank. Before the class ended, one student asked if the last question would count toward our grade. "Absolutely," the professor said. "In your careers, you will meet many people. All are significant. They deserve your attention and care, even if all you do is smile and say hello.". I've never forgotten that lesson.
Her name was Dorothy.
