"Varför älskar du mig?"
2017-06-07 @ 14:47:00
Jag älskar doften av din parfym
Och sättet du berör
Jag älskar ditt leende
Och hur du mig mitt i natten stör
Jag älskar dina busiga ögon
Och hur du vilar i min famn
Jag älskar sättet du i mig tar
Och hur du säger mitt namn
Mest av allt älskar jag ditt mjuka hjärta
Det hjärta som dansar i takt med mitt
Det hjärta som stundom är fyllt med smärta
Men som samtidigt känns så ljuvligt vitt
Egentligen vill jag bara dela alla mina sorger
Dela glädjens alla dar
För mig är du en dröm som blivit sann
Du är så underbar
Hör du mig, mamma?
2016-07-21 @ 16:01:00
Du är inte längre ett samtal ifrån. Du är ett helt universum ifrån. Miljarder andetag, miljoner ögonblick och tusen realistiska övertyganden blockerar baksidan av mina händer från att smeka din kind. Så som jag alltid gjorde.
Jag har så många funderingar, mamma. Fungerar dina lungor där du är? Kan du ta ett djupt andetag utan att knipa efter morfin? Är du fortfarande stolt över mig? Trots att du nu är kapabel till att se mig i min mörkaste skepnad? Trots att du såg hur jag behandlade pappa den dagen du dog? Trots att jag inte gick till din grav på en hel månad efter att du gick bort? Trots att jag skrattar lite för falskt i andras sällskap och gråter lite för äkta i mitt eget? Jag hoppas det. För ibland skrämmer det mig mer än vad det betryggar mig när andra säger att du alltid är runt mig. Att du alltid vakar över mig. För du får ju se allt nu. Det där du kanske inte alls vill se - och förlåt för det.
Jag känner inte din själ i väggarna längre. Jag känner din själ i mig. Kroppsligen. Och jag vet att det låter galet, men jag känner dig. Här. I mina organ. I mina tankar. I mina ordval. I min matlagning. I mitt skratt. I min kärlek för växter. I sättet jag tilltalar och ser på barn på. I vad för byxor jag använder idag - vida, svarta byxor, sådana som du alltid bar och jag alltid skrattade åt. Du är i varenda andetag jag tar. Tänk att pappa grät i mitt kök häromdagen. När jag tillagade biryani. Han sa att jag såg ut som du, mamma. Att jag lagade maten som du, utan att ha blivit upplärd av dig. Det skrämde honom att han kallade mig "Khawla" vid två tillfällen den dagen. Jag grät också, men jag var så drömmande glad. Jag var ju som du. Någon annan tyckte det.
Och det gör egentligen ingenting att jag inte längre känner din doft från ditt lockiga hår på sängen längre. Jag har liksom vågat tvätta överkastet jag sparat från vår tid, mamma. Förstår du grejen? Jag tänker inte desperat att din doft ska återvända till sin gestalt längre. Jag vet att du har lämnat och det är okej nu, för du är närmare än någonsin.
Nästa hållplats - skolkurator
2016-04-24 @ 10:19:13
Did you know?
2016-04-02 @ 12:57:00
Do you know what happens when you decide to stop worrying about what other people might think of you? You get to dance. You get to sing. You get to laugh loudly, paint, write and create.
You get to be yourself.
And you know what? Some people won't like you. Some will laugh, mock or point out your flaws - but it just won't bother you all that much.
It's all about them
2016-03-17 @ 17:52:00
When someone tells you: ”I love you” and then you feel: ”Oh, I must be worthy after all” – that’s an illusion. That’s not true. Or someone says: ”I hate you” and you think: ”Oh, God, I knew it; I’m not very worthy” – that’s not true either.
Neither thought holds any instrinsic reality.
They are an overlay. When someone says: ”I love you”, he is telling you about himself. When someone says: ”I hate you”, she is telling you about herself. Not you. World views are self views – literally.
After a while
2016-02-05 @ 12:45:00
After a while you learn
the subtle difference between
holding a hand and chaining a soul
and you learn
that love doesn’t mean leaning
and company doesn’t always mean security.
And you begin to learn
that kisses aren’t contracts
and presents aren’t promises
and you begin to accept your defeats
with your head up and your eyes ahead
with the grace of woman, not the grief of a child
And you learn
to build all your roads on today
because tomorrow’s ground is
too uncertain for plans
and futures have a way of falling down
in mid-flight.
After a while you learn
that even sunshine burns
if you get too much
so you plant your own garden
and decorate your own soul
instead of waiting for someone
to bring you flowers.
And you learn
that you really can endure
you really are strong
you really do have worth
and you learn
and you learn
with every goodbye...
You learn.
Domestic flowers
2016-01-30 @ 10:16:59
I got flowers today. It wasn't my birthday or any other special day.
We had our first argument last night, and he said a lot of cruel things that really hurt me. I know he is sorry and didn't mean the things he said. Because he sent me flowers today.
I got flowers today. It wasn't our anniversary or any other special day. Last night, he threw me into a wall and started to choke me. It seemed like a nightmare. I couldn't believe it was real. I woke up this morning sore and bruised all over. I know he must be sorry, Because he sent me flowers today.
I got flowers today. It wasn't mother's day or any other special day. Last night, he beat me up again. And it was much worse than other times. If I leave him, what will I do? How will I take care of the kids? What about money? I'm afraid of him and scared to leave. But I know he must be sorry. Because he sent me flowers today.
I got flowers today. Lots of them. Today was very special. It was the day of my funeral. Last night he finally killed me. He beat me to death.
Bara en dag
2016-01-21 @ 15:17:35
Jag måste få ge mig en dag
då min tanke får vandra fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp och stå
på golvet en stund, och fråga mig själv
åt vilket håll jag vill gå
Ett steg i sänder!
Och sedan ett steg till!
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är,
och varför jag gör det jag gör
Jag kan inte leva med dörren stängd
om mitt liv står där utanför
Och ropar de på mig från alla håll
så svarar jag: - vänta en stund.
I dag vill jag lyda min egen röst,
i dag är jag ingens hund
Ett steg i sänder!
Och sedan ett steg till!
Det blir lustigt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill
Burning fire
2016-01-06 @ 11:10:31
My mother used to say...
2016-01-04 @ 12:35:00
It's not what you say,
it's how you say it.
- and you know what?
It's not what you do,
it's how you do it.
It's not what you see,
it's how you look at it.
It's not how your life is,
it's how you live it.
R.I.P. plattången
2015-12-11 @ 01:10:40
Some people
2015-12-03 @ 22:00:11
That universe within
2015-11-16 @ 16:25:00
She had stars behind each eyelid,
And a galaxy in her soul,
That drev people to her endless heart,
Like the pull of a black hole,
She was made of earth and fire,
Of wishes cast on shooting stars,
She was a brand new solar system,
Unlike the ones they'd known so far,
With constellations ever changing,
No one could memorise her skies,
And they thought the thing for them to do,
Was bring her to their size,
They shrunk the universe within her,
Told her her vast expanse was wrong,
That she should make her life much smaller,
If she wanted to belong,
As they collapsed her world around her,
She felt her inner stars grow cold,
Until her life was far too heavy,
For her once strong arms tod hold,
You might wonder how it happened,
But I guess that it makes sense,
Becayse a life becomes much heavier,
When it's the universe condensed.
Richard Paul Evans
2015-10-29 @ 11:20:00
I am not a believer in love at first sight. For love, in its truest form, is not the thing of starry-eyed or star-crossed lovers. It is far more organic. Requiring nurturing and time to fully bloom and, as such, seen best not in its callow youth
- but in its wrinkled maturity
That type of magic
2015-10-27 @ 14:51:00
The most beautiful people we have known are those who have known defeat, known suffering, known struggle, known loss - and have found their way out of the depths.
These persons have an appreciation, a sensitivity and an understanding of life that fills them with compassion, gentleness and a deep loving concern.
Beautiful people do not just happen.
- Elizabeth Kubler Ros