Handling: Denna film skildrar fem olika familjers tillvaro men sammankopplar allihop till varandra. Alla är alltså delaktiga i varandras livsinfektioner, på en eller annan nivå, utan att riktigt vara medvetna om det. Tonårsbröderna Omar & Nasri hamnar i en klanfejd. Malik arbetar illegalt på den israeliska marken för att rädda sin döende mamma. Den israeliske polismannen Dando letar efter sin broders mördare som troligen är arab osv.


Genre: Drama


Betyg: 4/5


Skådespeleri: Helt.jävla.fantastiskt! Jag har aldrig i mitt liv sett så bra skådespeleri. Det var så mycket känsla att då jag grät, var det vid 9/10 fall pga. det otroliga sättet skådespelarna agerade på.

Det finns vissa scener som jag spelat om och om igen. Jag kände igen så mycket i karaktärerna från den egna kulturen, det egna livet och liknande. Sättet mamman oroade sig på, hur hon grät i sin sons famn, hur hon läste suror ur koranen när hennes yngste son oroade sig för hans storebroder och dylikt. Jag såg min mamma i filmen så läskigt många gånger.

 De var fantastiska! Nu snackar vi ändå om totala amatörskådisar. Helt sjukt hur man kan få in så mycket känsla när man saknar erfarenhet på det viset.


Regi: Filmen är uppdelad i kapitel och varje kapitel skildrar livet och fördomarna mellan araber, judiska araber samt judar. Denna skildring sker på ett egentligen ganska så välkänt sätt inom filmvärlden; genom olika synvinklar. Det är två regissörer som ligger bakom denna film, en jude och en arab. Därav den fantastiska skildringen av fördomarna mellan de olika "raserna" men även fördomarna inom den egna "rasen".

Alla kapitel känns otroligt förnuftiga när man väl har sett klart dem, men när nästa kapitel där nästa persons liv skildras ser man då sanningen bakom det man trodde var det logiska. Alla historier är som tidigare nämnt sammanflätade i varandra och med filmens gång lär man sig att inse att vi människor glömmer bort att vi inte är de enda på jorden med våra problem. Att alla människor beter sig som de gör av olika bakomliggande orsaker. Alla har sitt skit men vi andra är för upptagna med vårt eget skit att vi glömmer bort hur indränkta andra är i sitt.
 
Hela filmen är på arabiska och hebreiska, men finns tillgänglig med bland annat engelsk översättning. Jag tycker personligen inte att de får ned allting ordentligt i översättningen. I synnerhet inte känslan i orden. Den försvinner vid översättningen. Svårt att förklara då det arabiska språket är väldigt metaforliknande. Ett väldigt bildligt språk. Jag som själv är arabisktalande älskar ju det faktum att jag förstår 90% av allt som sägs i filmen. Det ger mig som åskådare en helt annan känsla, kan jag tänka mig.

Det var som att se en dokumentärfilm. Det var som taget ur det egna livet. Många av scenerna är faktiskt totalt improviserade och i samband med sättet man filmat filmen på, dvs. ett dokumentäraktigt sätt, ger det oss tittare en otroligt intim känsla.


Övrigt: Oscar-nominerad och prisbelönad film i Cannes.