Tiden som aldrig fanns
Jo, jag mår bra. Det blir vackert och lika sorgset som förut - trots att här finns inga brustna hjärtan. Alla ser likadana ut. Det är grönare i parken och du ropar högt när du är där. Du säger att jag skrämde bort dig - fast, du var ju aldrig här?
Du går ensam hem från dem och jag undrar hur du gör. Du vet, om det är lättare att falla med ena foten utanför. Du ville träffa mig i veckan och du vill alltid samma sak. Du vill ha det du förlorat, men älskling...
- mig får du aldrig tillbaks
A smile to remember
My mother, poor fish, wanting to be happy, beaten two or three times a week, telling me to be happy: "Henry, smile! Why don't you ever smile?" - and then she would smile, to show me how, and it was the saddest smile I ever saw.
One day the goldfish died. All five of them. They floated on the water. On their sides. Their eyes still open. When my father got home he threw them to the cat, there on the kitchen floor
- and we watched as my mother smiled.
The eyes, chico. They never lie.
Jalal al-din Rumi
Hell is empty, the devils are here
So you think you can stay
Måste bara förtydliga för alla som har blivit förbannade, på vad man tror är ett reality-program, att detta är en tankeväckande reklamkampanj från norska organisationen för asylsökande i syfte att belysa den strikta asylpolitik som råder - trots FN:s rekommendationer.
Hade inte en stor del av oss, som just nu ser videon, haft ren och skär tur i livet hade jag, du, din mamma eller min bror kanske varit en av de som ställde upp i "So you think you can stay". Där skulle vi, inför fyra vita individer, få berätta hur vi kommer att torteras, våldtas och hemsökas ända in i andelivet om vi återvänder till vårt hemland.
Men! Vi har ju faktiskt hela 90 sekunder på oss att motivera varför vår plågoande är mer spännande än de där andra flyktingarnas. Initialt kommer de vita domarna antingen ge oss en biljett som vi kan gå vidare med - eller - riva den biljetten, med hela vårt liv som innehåll, mitt framför ögonen på oss. Därefter får förstås den vita befolkningen i det generösa landet, som släppt in oss i programmet, rösta på huruvida vår misär är mer underhållande än de andras.
Vithetsprivilegium i sitt tydligaste förtryck, tyranni och vidmakthållande - och detta sker ju idag, inlindat med fint omslagspapper och stora rosetter.