Nej, nu tänker jag inte vänta mer.
Nu ska jag skaffa barn. På ett eller annat sätt.

"Oter bush... o tåg"

Är så jävla galen i det här klippet. Vartenda del i min kropp smälter. Har kollat på den kanske 1 miljon gånger. Underbara barn. Kan någon ta med sina småsyskon till mig? Jag kan passa dem. Gratis till och med.

Testade på att markera ögonbrynen mycket mer. Kändes väldigt 40-talsaktigt. Det var väl okej - för en dag. Jag har rätt så androgyna* drag och de markerade ögonbrynen fick de dragen att se ännu mer androgyna ut, vilket jag inte trivs med. Jag satte upp håret på bilden så att ni kunde se de dragen ännu tydligare. När jag släpper ut håret syns det nämligen inte lika mycket. I vilka fall som helst var det väl kul att testa på någonting nytt. Jag älskar markerade ögonbryn på andra. Det är så sexigt, önskar att jag kunde passa i det.

Jag älskar att se andra bli sminkade eller själv sminka. För mig är det konst. Bokstavligen - konst. De har en tom duk som de målar på. Sedan har de fått till sin skapelse. För vi alla måste medge att smink gör jävligt mycket, både på oss och andra. Oavsett hur lite eller mycket smink man har.

* Till er som undrar vad ordet androgyn är så står det för en
dubbelkönad person. Men idag används det ofta för att beskriva
om en kvinna har manliga ansiktsdrag och vice versa.

Brorsan stör sig på att jag ignorerar honom för att läsa mina böcker för mig själv. Jag har berättat att det kallas svartsjuka, men han vägrar hålla med om att han är svartsjuk på mina böcker.

Och ja, så fantastisk ser jag ut när jag är hemma. Mjukiskläder och lejonhår. Mina böcker är lika förälskade i mig som jag är i dem - oavsett mitt yttre. Den bästa pojkvännen man kan ha med andra ord.

Det här är en film precis i min smak. Det är i sci-fi/horror/thriller-genre. Jag är särskilt svag för filmer om framtiden och utommänskliga varelser. Vidare är skådespelarna duktiga på sin sak. Så denna föll jag för bara efter att ha hört om handlingen. Om ni väljer att se den, berätta då gärna vad ni tyckte om den! :)

Handling: I framtiden har jorden tagits över av vampyrer och människorna är en utrotad ras. De beter sig precis som oss människor, men har fortfarande vampyrnödvändigheter, så som blod och att de inte kan vistas under UV-strålar. De har fabriker där människor är "planterade" vid liv för att kunna pumpa blod åt vampyrerna. Blodbrist börjar råda pga. bristen på människor och vampyrerna hotas.

Genre: Sci-fi/horror/thriller

Betyg: 4/5

hej! Jag undrar vad du gör om dagarna? Du skriver inte så mkt om det.. Hade varit väldigt kul att höra eftersom du är en så intressant och "udda" person. Med udda menar jag positivt, att du inte är som alla andra. Du verkar trivas i dig själv och inte som alla andra som är kopior av varandra. Du vet man ska följa det typiska idealet att man ska festa och klä sig på ett visst sätt. Men det gör inte du. Jag känner igen mig mycket i dig.
Och sen undrar jag hur du kan så bra svenska när du bara har bott här sen 98? Umgås du mkt med svenskar eller läser du mkt? Jag är född här men min svenska är inte den bästa. Undrar om du skulle kunna vara snäll och ge mig tips för att förbättra den? Och fler bilder på dig också hade inte varit negativt:P Vet att det låter tjatigt men du är så söt, därför.

---

---

Hej Hana! :) Jag har svarat på tidigare kommentarer från dig men jag tror inte att du har sett det, så jag skriver det öppet nu i hopp om att du ser att jag svarar. Vet att många av er har skrivit världens finaste kommentarer till mig och ni ska veta att jag svarar på vartenda en av dem, ni måste bara minnas i vilket inlägg ni skrivit dem. Vill aldrig att ni ska tro att jag försummar era kommentarer. Ibland tar det bara längre tid för mig att ge svar, men jag svarar alltid.

Egentligen är en blogg som lättast att livnära om man skriver om sina dagar, det finns då alltid någonting att skriva. Jag har dock medvetet gjort valet att inte skriva om mina dagar för ofta. Händer väl någon gång men inte ofta alls. Jag personligen tycker att det är rätt tråkigt att läsa om sådant i andras bloggar om inte det är en person man känner personligen. Men klart jag kan skriva om det lite oftare om du är intresserad av det! Jag förlorar absolut ingenting på det :)

Vad glad jag blir av det! Tack så jättemycket. Jag blir väldigt glad av att höra att du känner igen dig själv i mig. Verkligen. Det jag däremot undrar är hur du vet att jag inte festar  ( händer dock, men otroligt sällan)   och klär mig på ett visst sätt. Du imponerar mig då jag faktiskt aldrig riktigt har skrivit att jag är sådan i bloggen. Imponerar mig väldigt mycket. Jag umgås väl lite med alla möjliga nationaliteter egentligen. Det grundar sig mest i att jag sedan liten har gillat att utmana mig själv och jag gillar språk. Brukade ha a thing för att lära mig saker under tidspress sedan barnsben, har jag fått höra. Än idag är jag så. Jag kan sätta mål för mig själv att exempelvis framtill midnatt ska jag ha lärt mig det mesta om skillnaden mellan vänster- och högerpolitik.

Jag tycker inte att det är något fel på din svenska? Du skriver fläckfritt. Ett tips kan vara att sätta dig ned och tvinga dig själv lära dig x antal ord per dag. Så gjorde jag och gör jag ibland fortfarande. När du har lärt dig dem orden, kan du till dagen därpå kolla upp synonymord på dina nyinlärda ord. Exempelvis lär du dig ordet "konservativ" - dagen därpå ska du veta att det är synonymt med "traditionell". Det utökar både ditt ordförråd och ger dig en större bredd senare när du skriver/pratar.

Det låter inte tjatigt alls! Jag uppskattar det massor. Jag försöker lägga upp lite fler bilder, men vill inte att bloggen ska vara ytlig bara. Men jag har börjat lägga upp fler och fler! Haha. Återigen, miljoner tack för dina fina kommentarer!

Brorsan tog mig på bar gärning när jag snodde hans bok häromdagen. Det vill säga boken jag köpte åt honom. Det vill säga boken han aldrig läste ut.

Du skakar på huvudet. Gestikulerar förnekandes då jag förklarar att vi inte alls påminner om varandra. Att vi är som dag och natt. Du försöker bestämt leda mig in i en illusion av att det jag saknar i mitt liv är du. Enbart på grund av ditt sjukliga begär av att övervinna mig som den spännande utmaning du utformat mig till. En utmaning jag inte själv har valt att vara. En utmaning du kommit till insikt om att du inte säkert kan ta dig igenom. Men jag vet. Jag vet att jag trots det frivilligt krälar in i en vacklande båt och beger mig ut på bottenlöst vatten. För det är precis vad du är - en vacklande biroll i ett bottenlöst manus.

Du bygger upp en karaktär av dig själv med betongplattor. Hur ska det dock gå att bygga någonting så massivt på en grund av sprucket glas? Ständigt poängterar du hur annorlunda du är. Belyser din tankeförmåga och poängterar hur mycket utöver detta du är kapabel till. Du placerar din karaktär i en piedestal, svävandes bland rosa moln. Din högmodiga ärlighet får mig att sukta efter ihåliga lögner. Den får färgstark ödmjukhet att mista färgen.

Hur kommer det då sig att jag ofrivilligt har bokstäverna av ditt namn graverat i mina fantasier? Ditt charmigt arroganta leende inristat innanför mina ögonlock? Och hur lyckas jag då finna ditt medvetande som gjort för att flätas in i mitt? Dina ordformuleringar som bildade för min hörsel? I sanningens namn föraktar jag att jag finner dig intressant. Desto ytterligare föraktar jag att det du skryter så högmodigt om faktiskt stämmer.
Du är annorlunda. Så pass annorlunda att du stimulerar min hjärna på ett vis ingen tidigare mäktat. Med ett intellekt och ett djupsinnigt tänkande som förflyttar hela min tillvaro till en våg av jordskalv. För att inte tala om ditt invecklade sätt att uppvakta mig på, som på ett ännu mer invecklat sätt får mig att charmas.

Egentligen borde jag uppleva en stark avsmak i din närvaro. Förakta din sjukliga narcissism och din karaktärs totala avsaknad av ödmjukhet. Nonchalera hur du kan bära upp mig som en transparent tygbit trots påståenden om att jag är svart som natten. Svår att begripa - omöjlig att se igenom, har det sagts. Men framförallt borde jag avsky att du är allt jag aldrig kunnat vara. Avundas att du kan besvara en komplimang med ett ”jag vet” när jag besvarar den med rodnande och ett nervöst "tack".

Jag är en tvättäkta filmnörd. Ser minst 2-3 filmer per dag.
Vill ni att jag lägger upp filmtips på bloggen?

Älskar att härma honom under det här klippet. Hahaha.

"You black midget bitch!"