Det här är en "gammal" film egentligen. Många filmer jag sett orkar jag inte publicera här på bloggen och kommentera. Den här såg jag dock idag - nyss rättare sagt.

Handling: Filmen vinklar olika personerns livsdilemman. Pappa Aziz förlorade sin fru sedan 10 år tillbaka och är nu på jakt efter en ny kvinna, på begäran av sin son. Sonen Sami kan inte få egna barn och ska därför adoptera med sin fru, men har undanhållit detta för pappa Aziz. Vidare har Azizs kollegor egna problem - ena med frugan och andra med sin hund. Man får följa upp hur de olika rollerna löser dessa 'problem'.

Genre: Komedi

Regi: Jag blev grymt besviken på den här rullen. Trailern ger den så mycket mer stjärnglans än vad den egentligen förtjänar. De har praktiskt taget klippt dit de enda bra scenerna i hela filmen och skuggat de övriga. Jag tvivlar inte på att Josef Fares kan göra bra filmer. Han är dock väldigt försiktig och enformig i sitt regisserande. Han har gjort filmer som Leo, Zozo, Jalla! Jalla!, Kopps och nu även Farsan. Det här är enligt mig den absolut sämsta filmen han har gjort. Varför jag säger att han är försiktig är då filmer som Zozo och Leo var betydligt mycket mer "välgjorda" på många olika plan men lyckades dessvärre inte nå ut till en lika stor publik. Han såg att komedi-filmerna med pappan som roll i filmen var ett säkert kort. De drog till nästan det dubbla tittarantalet. Vad gör han då? Jo, han drar in farsan som huvudroll, drar in Torkel Petersson igen med hans återkommande sexproblem och samma gamla skämt från de tidigare komedi-filmerna.

Skådespeleriet: Jan Fares har utan tvekan en härlig karaktär rent allmänt, men han har inte alls någon talang för skådespeleri. Hur kan man då ge han en hel huvudroll? Som biroll fungerar han perfekt. Han kan tillföra en viss krydda till komedi-filmerna, men att hans skådespeleri ska få genomsyra hela filmen är bara idiotiskt och fegt av Josef Fares. Jag hade hellre sett honom utnyttja sin pappas härliga och älskvärda karaktär i form av mindre klipp eller serier, men att bygga en hel film på hans karaktär är bara fel. De övriga skådespelarna hade också stora problem med att förkroppsliga känslor som sorg, glädje, förundran osv. Det såg nästintill plastigt ut. Som att sitta på Dramaten. Det är iofs ganska förväntat av svenska skådespelare, men den här filmen var inte särskilt välgjord heller. Vilket gjorde det hela ännu värre.

Slutsats: Dålig repris på de tidigare filmerna.

Betyg: 1.5/5 (enbart för de enstaka scenerna som fick mig att skratta)