DN.se - Svenskar i strid i Afghanistan

Jag har allt för länge varit kluven i frågan om vi bör ta hem våra svenska soldater från Afghanistan eller inte. Trots att jag egentligen är medveten om att jag tycker att trupperna ska vara kvar. Ena sidan av mig känner dock att Sverige enbart deltar i en ockupation där amerikanerna är den ledande stjärnan. Afghanistan har aldrig varit ett land som vare sig varit mottagliga eller ömtåliga mot ockupanter. Man kan dock ställa sig frågan; hade vi i Sverige varit välkomnande mot utlänningar som bemäktigar sig vårt land? Ibland kan det till och med kännas som ett "hopplöst" fall att försöka invadera Afghanistan i ett "fredligt" syfte. Historian visar oss rätt klart att ingen utländsk ockupationsmakt har riktigt lyckats regera Afghanistan. Det är vi alla medvetna om. Men å andra sidan, ska man ge upp luckan om frid för civilbefolkningen för att det stundvis känns som ett hopplöst fall att bemästra? Svår fråga.

Vidare kan jag tycka att det är ganska löjligt och omdömeslöst att kasta ur sig ”argument” om att Sverige ska ut ur Afghanistan då vi ändå inte är välkomna där. Vad förväntar man sig egentligen; att vi ska bli bemötta med tilltugg och margaritas? Försöker man tänka ut en enda rationell och samtidigt konkret lösning på hela fallet som råder, så inser man ganska snart att det är en otroligt svår fråga att lösa. Hur skulle landet te sig, befolkningen leva vidare och framförallt resterande soldater klara sig om vi skulle ta hem våra trupper? Vi kan inte bara ta vårt pick och pack och åka tillbaka med svansen återigen mellan benen. Vi gör inte detta enbart för Afghanistans säkerhet utan även Europas. 90% av världens opium produceras i Afghanistan och sprids in till våra länder. Skapar otroliga problem. Vidare är det snart val i Afghanistan på nytt och våldet trappas upp i takt med att dagarna räknas ned.

Många kan finna det här som ett inhumant krigsförsök, och det kan jag helt enkelt inte hålla med om. Att påstå någonting som att allt löser sig i landet på egen hand, med det egna folket utan våra trupper är att örfila verkligheten. Vi skapar enbart en större grogrund för talibanerna. Vi snackar om ”människor” (läs: bakterier) som fick igenom en lag om att kvinnan ska förvägras mat om hon inte vill vara sexuellt aktiv med sin man. Jag vet inte, det känns bara som att befolkningen skulle lida mer om den beväpnade närvaron eliminerades.

Samtidigt känns det otroligt naivt av mig att påstå ovanstående. Jag själv är från Irak och vi har levt ganska länge med trupper, dock av andra orsaker. Det går inte ens att jämföra det hela, varför jag fortfarande är kluven. Hade det gått att jämföra hade jag sett att trupperna drar sig ut ur Afghanistan på samma ögonblick. Detta kommer förmodligen att låta som någonting klassiskt från en bitter mellanöstare men ibland får jag känslan av att vi borde placera alla dessa soldater i USA istället. Där den riktiga terrorn befinner sig. Men alla är ju så fantastiskt underkunniga om att det är ett par obesegrade terrorister. En hel del snäpp värre än talibanerna i Afghanistan egentligen. Faktum är att det känns som att media har en sådan otrolig förmåga att vända på begreppen när det gäller USA’s ockuperingar i andra länder. Men det är en story i sig. Jag hoppas dock innerligt att våra svenska soldater inte befinner sig på okänd mark för att städa upp efter amerikanerna.

Som ni ser är jag ganska delad i frågan (egentligen inte alls), mestadels för att jag inte litar på amerikanska soldater för fem jävla öre. Att de har skickats dit med EU’s stöd känns dessutom ganska givet. Men att våra svenska soldater är där nere gör mig faktiskt väldigt stolt, mest för att vi tidigare lät andra göra ”skitjobbet” under andra världskriget bland annat, haha. Ingenting jag skulle ha velat se ogjort nu dock. Hur som haver, jag tycker att vi bör vara stolta över våra fina soldater som riskerar sina liv för att rädda andras. Vissa av oss människor är så fantastiska på att verbalisera det ena klagomålet efter det andra över hur världen idag ser ut, medan andra faktiskt tar tag i saken och gör någonting åt det i verkligheten. Våra soldater är sådana. Vi kan inte kasta skit på alla soldater för att det funnits rötägg genom historian. Vill vi klaga på insatserna som soldaterna får i uppdrag att utföra bör vi klaga på politiken, inte soldaterna.

Nu har jag skrivit lite snabbt och ytligt om det här med Afghanistans situation. Ni ser vad klockan är, är minst sagt osugen på att skriva precis vad jag tycker. Jag skriver det här för att jag läste igenom det jag skrivit och insåg att det inte alls kom fram som jag ville att det skulle. Påminn mig att i nästa inlägg skriva om vad jag tycker om hela vikten med den "beväpnade närvaron". I sin helhet. Märkte att jag bara fick ner tankar och känslor i det här inlägget, inte alls argument. Finns många betydande argument för att våra soldater egentligen ska vara kvar. Både för vårt och för afghanernas bästa.

Känner mig dum som publicerade det här inlägget nu. Det finns nämligen otroligt mycket att diskutera inom det här området. Lovar att vi tar det i ett annat inlägg när jag inte halvsover. God natt, eller morgon!