Tiden som aldrig fanns

Du ville träffa mig i veckan, det var någon dag som passade dig. Du tog förgivet att jag kunde, men du glömde fråga mig. För du flyger högre än oss andra, man får se upp varenda gång.

Jo, jag mår bra. Det blir vackert och lika sorgset som förut - trots att här finns inga brustna hjärtan. Alla ser likadana ut. Det är grönare i parken och du ropar högt när du är där. Du säger att jag skrämde bort dig - fast, du var ju aldrig här?

Du går ensam hem från dem och jag undrar hur du gör. Du vet, om det är lättare att falla med ena foten utanför. Du ville träffa mig i veckan och du vill alltid samma sak. Du vill ha det du förlorat, men älskling...
 

- mig får du aldrig tillbaks

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0