Ikväll blir det bio med trevligt sällskap, filmen Limitless med en av mina favoritskådisar - Roberto de Niro. Hört massa gott om den. Tydligen ska det vara ett smart koncept till filmen - that I like! Nu måste jag iväg och göra i ordning mig, jag får tydligen inte vara sen denna gång. Inte för att jag annars får det, men denna gång är det tydligen kris om jag är det... 

Ha det finast nu och var rädda om er själva
 om ni kommer hem sent ikväll. Puss!

"Jag älskar din tanke att hjälpa andra. Det är faktiskt typiskt dig. Hade jag känt dig men inte varit lika bra kompis med dig hade jag ändå gissat att du ville jobba med att hjälpa människor, djur, träd, växter. Typ allt förutom spindlar. Men du hade inte hatat dem, du hade accepterat dem. Du hade tyckt att de skulle få gifta sig i kyrkan och få adoptera barn..."


För att bara han kan beskriva mig på det
sättet och fortfarande yttra det charmigt.

Jag börjar fan ledsna på myrorna. Minns hur otrevliga de och bananflugorna var förra året. Jag försöker vara snäll och schasa bort dem, testat olika "hemmakurer", jag har till och med -i ren frustration- försökt övertyga de verbalt, men jag känner helt ärligt inte  av någon ömsesidig respekt. Jag fick nog när jag hittade en innanför tröjan. Ja, jag panikerade och hoppade omkring runt hela huset när jag upptäckte att det var en myra jag gosade med innanför tröjan. Så nu måste jag ta fram sista alternativet - myrdosan.

Jag är i själva verket den där tönten som hellre ser att insekter plockas bort med papper och lämnas till sin ursprungliga miljö än att de ska berövas livet genom att bli ihjältrampade, ihjälsprayade, förgiftas eller dylikt (bortsett från silverborstsvansar, de kan vi utplåna). Men helt ärligt, jag har försökt med alla medel med dessa myror. När jag börjar finna dem bland mina kläder och innanför de kläder jag till och med är iförd, ja då känns det som att det har gått för långt med min respekt för livet. Min respekt för hygien börjar konkurrera.

Ledsen myror jag försökte, men det gjorde inte ni...
 

Update:

Ja! Jag hittade ett knep på Google som ska vara "myrvänligt". Mina kära myror kommer nämligen in längs mina golvlister. Man kan därför först ta en trasa med vatten och diskmedel för att torka av längs alla golvlister. Sedan placerar man myrdosan. Med det här sättet ska man få bort doftspåren som den första myran lägger ut och får de andra att följa. Det är myrornas lyckodag idag! :)

Detta kan vara ett tips för er som har samma problem. Använd snälla inte er av bekämpningsmedel på en gång, försök istället hitta andra sätt än att beröva insekterna på deras liv. Ja, jag vet att jag är en mes men tänk om någon trampade/sprayade ihjäl oss? Och helvete vad jag lät som en ännu större mes nu, hahaha. You get my point...

(en av få favoritscener)


♦ Har vi inte ledsnat på "sexpartners faller för varandra"-konceptet? Så löjligt uttjatat, tycker jag. Någon av dem vill ha varandra trots att de bestämt sig för att vara KK's. Ena personen är känslokall, andra är upp över öronen-kär. Den känslokalla lämnas, får ångest, blir kär. Snipp snapp slut, så var sagan ÄNTLIGEN slut.

♦ Har inte Ashton Kutcher ledsnat på att ta rollen för precis vartenda "sexpartners faller för varandra"-filmer? Har regissörerna inte ledsnat på att efterfråga Kutcher för dessa filmer? Och framförallt, har inte VI ledsnat på att se honom i den?

♦ Vad i HELVETE gör Natalie Portman i en sådan film?! Läste hon överhuvudtaget manuset, undrar jag? Är hon i behov av pengar?  Har hon blivit mentalsjuk? Uteliggare? Förlorat minnet av hur grym skådis hon är och hur bra rykte hon har SOM skådespelerska? Kan det vara därför hon accepterade denna roll? Det måste finnas en logisk förklaring.

♦ Utseendemässigt, kroppsmässigt, skådespelarmässigt, alltmässigt - är Portman helt fel tjej för en film vars hela manus går ut på att ligga. Hon var så jävla fel i filmen att skämselkudden kom fram hela tiden. Tittade ned i soffan i många scener.

Jag vet inte varför, men den här låten inger mig
verkligen en glad känsla. Särskilt fr.o.m. minut 1:07.


I'm in the right place, at the right time.

Har gjort klart de 2 kommande seminarieuppgifterna och kan säga att det var värt all slit i förtid, haha. Nu får jag nämligen ledigt i 5 dagar! :) Vi har inte lov, utöver sommarloven i mitt program, så det här är som julafton för mig.

There's a million ways I can feel less pain, so
why is this love the one I've been dying for?

Men alltså? 27 grader i Sthlm. Sveriges väder behöver seriöst terapi. Det här är inte okej längre. Vi kan inte bara skifta från 8 grader till 27 grader på en vecka. Har inte ens hunnit använda alla mina vårjackor. De kostade mig massa matpengar, låt mig åtminstone få bära dem ett par gånger.

Folk ligger för fan i bikini utanför fönstret. Jag strejkar mot vädret nu. Tänker gå ut i min vinterjacka. Lite som ett långfinger mot solen. Jag hatar sommaren. Snälla, klimatguden, låt det stå still på 18 grader. Tänk på alla mina oanvända vårkläder...

Jag har, sedan barnsben, haft en förkärlek för dinosaurier (varför jag också är svag för hajar som fanns redan på deras tid). Därför är det jag nu ska berätta för er känslosamt och otroligt hjärtskärande. Ja, nästan som fågelbajs på ditt huvud, under din bästa hårdag.

Tyrannosaurus rex, är det största (mest välkända) köttätande djuret genom tiderna. Alltså nu snackar vi en crazy ass-dinosaurie med värsta temparamentet, bildligt talat. Så, gissa vilket av dagens djur är närmast besläktad till T-rex? Jo, hönan, mina vänner. Hönan är alltså T-rex's kusinvitamin.

Låt mig därför konstatera att dinosaurier aldrig har varit mer patetiska i mina ögon än nu. Känns som att hönor, världen över, sitter och hånflinar mig i ansiktet just nu. Lite sådär "now what, b*tch ass!?".

Inte okej. Inte ens pyttelite.

This time I'll make it.
This time I'll step out of my shell.
This time I won't let it slip through my hands.


Den 18e maj sker stora förändringar. Det
finns ett bäst före-datum på missmod trots allt.

5 år sedan and damn it shows på stylingen.
Jag var into Rockabilly på den tiden. Lite 60's.

Minns ni tentan jag var skraj inför?
- Jag fick besked om att jag klarat den!

Vill ni veta vad dessa två personer har gemensamt?



...sin identitet.

Det här programmet definerar all humor jag älskar. Här har ni en tjej som placeras i ett kar av vatten, varpå fiskar och övriga objekt kastas i för att identifieras. Jag blev spyfärdig när jag såg skaldjuren och fiskarna runt hennes fötter. Som de flesta av er redan vet har jag fobi mot nästan (!) hela djurriket i vatten. Jag försökte föreställa mig själv i den situationen och SOM jag hade bölat bara jag lade ner fötterna i karet. Hade trott att allt som kastas i där är havsdjur.

Hela första biten av det här klippet är ju helt seriöst som taget ur en tysk porrfilm. Men tjejen är så jävla härlig, helt klart en sådan personlighet jag älskar att ha runt mig. Vill bara krama henne. Jag skulle kunna citera allt hon säger, så klockren! Haha, se bara sekvensen där hon stortjuter och samtidigt börjar skratta åt sitt (självvalda) öde. Eller när hon blir döskraj av badankorna. Jag kunde bekräfta mig själv i hennes beteende, minus skriket. Jag är mer den som blundar stenhårt och skakar loss "äckel"-känslan ur kroppen, genom att skaka på huvud och armar. Ser förjävla dumt ut, really.

Talking to myself, but I just won't listen.

"Kom att tänka på att farsan ville ha en pudel när vi skulle
 köpa hund, då de påminner om får... Jävla kurd."



Du kan ta kurden från Kurdistan, men
aldrig kunna ta Kurdistan från kurden.

Ja, jag kom på mig själv vara i desperat behov av jobb till sommaren. Särskilt med tanke på mina sommar- och höstplaner. Jag såg att ett ställe här nere där jag bor sökte personal, så jag ska ner och försöka koppla på charmen. Mitt CV är inte det vackraste med andra ord. Jag måste ha ett jobb. Börjar seriöst fundera på att söka en tjänst på snabbmatskedjor.

Igår kväll spenderades med brorsan och hans flickvän. Vi såg filmen Rio, som inte alls var så bra som jag hade förväntat mig. Come on, min favorit Tracy Morgan är med - lite bättre borde de ha utnyttjat honom? Kvällen avslutades med 2 timmars promenad runt Stockholm. Vackra, vackra Stockholm.

Denna kväll slutar upp hos min fina Athra. Hon har planer på g, verkar det vara som. Det bådar inge gott alltså. Lite tråkigt med såhär mycket text här på bloggen, antar jag? Haha. Eller snarare text om vad man gör på fritiden. Har aldrig riktigt haft den typen av blogg. Det är minst lika tråkigt att skriva om det, som det förmodligen är att läsa om det.

Nu ska jag bara sätta koppel på mitt hår, så jag kan se någorlunda mänsklig ut i det här rufset och sedan dra mig nedåt mot gallerian :) Och ja, brorsan lämnade mig vid 10.15 igår vid shoppingen. Puss, mina fina!

 Ni som jag haft regelbunden mailkontakt med tidigare, snälla, uppdatera mig om hur det går för er ([email protected]). Även om jag inte hinner besvara saker och ting fort, känns det bra för mig att veta att det går okej för er ändå. Jag säger inte detta för att smickra er, eller på något sätt låta "snäll", menar det från djupet av mitt hjärta.

Jag har kommit på mig själv med att ta med mig era bekymmer ibland och tänker på dem. Inte på ett dåligt sätt som påverkar mitt liv negativt egentligen, men bara den att jag tänker på dem och blir nyfiken på hur allt står till. Så skriv gärna någonting, även om det är kort, som "det är bra med morsan, vännerna är fortfarande elaka, skolan har löst sig", så jag vet på ett ungefär.

 "Problemet" med mig är väl att jag inte vill besvara på ett kort och sammanfattat sätt, så jag skjuter istället upp det till de dagar jag har mycket tid över, för att kunna besvara det på samma ingående nivå som ni gör det. Ni finns i mina tankar mer än ni tror.

Hej allihop! Hur grym är inte jag på att sno datorn för att kunna hålla bloggen vid liv? Sådant måste jag medge att jag hade skitit i tidigare.

Jag och Karro satt fram till stängning på John Chris, vilket säger ganska mycket om hur mycket vi hade att prata om. Förövrigt var John Chris ett av mina favoritcaféer för några år sedan, idag har det blivit löjligt mycket sämre där. Nu var det lite mer "fritidsgård"-känsla över det hela. Självklart tjafsas det i jagvetintehurlänge vid kassan om vem som ska betala. Helt plötsligt rycker haggan åt sig mitt kontantkort så jag står där som ett fån och hon vinner duellen. Min allra finaste. Jag nämner henne här i bloggen nu så att ni kan få en inblick i en av mina närmaste. Ja, du har kommit att bli det, Karroluttan. Komiskt, med tanke på att man oftast tappar kontakten med folk när man flyttar, men vår relation bara stärktes.

Idag blir det shopping med brorsan, då jag igår höll på att få hjärtinfarkt när jag såg alla röda prislappar överallt i stan. Att Karro tyckte att shopping inte var nödvändigt den dagen gav mig nästan hjärtinfakt del 2. Jag har varnat han x antal ggr om att han INTE får följa med och shoppa om han bara kommer sitta där och gnälla på att jag kommer ta min tid, för det kommer jag fan göra. Det plus lite till. Vill egentligen gå och shoppa själv, men han tjatar om "ensamtid" ihop. Den enda ensamtiden jag lär ha idag är tillsammans med kassörskan. Jag gjorde det klart för honom att han ska vara klar vid 09.30. Så ja, idag blir det verkligen en seriös shoppingdag.

Det som gör mig förundrad är att denna kille faktiskt har upplevt mig i min shopping. Sist jag shoppade med honom lämnade han mig innan jag shoppat klart i FÖRSTA butiken. Eller så sitter han på en pall någonstans och glor uppgivet på mig. Ett sånt obehagligt stirrande. Lite som en hund som vädjar efter en köttbit, förutom att han vädjar om att jag ska lämna butiken. Inte okej-beteende som bör avbetingas. 100 spänn på att han lämnar mig innan 11.00.

Är i Stockholm just nu och lånar brorsans dator. Den här snåla jäveln har massor av bilder och videon på mamma som han inte har berättat om! Ni ska få se världens sötaste video senare när jag kommer hem till Örebro. Den beskriver hennes sätt att vara rätt perfekt.

Jag var hemma runt 22 och kastade mig rätt över både pappa och brorsan. Kramar och pussar som i princip aldrig slutade. Senare blev det tjafs om vem som skulle få umgås med mig. Och ja, det var en ego-boost. Brorsan menade att jag var trött efter resan och inte hade tid att agera psykolog åt farsans problem och pappa menade att jag var trött efter resan och saknade den energi som krävdes för att glo på brorsans "fula" ansikte. Hahaha, deras mobbning av varandra måste vara den enda komiska att skåda. Mobbningen slutade upp med att brorsan avslöjade pappas matvanor, där han bekräftade att pappa äter i smyg, varpå pappa avslöjar att brorsan fiser hela natten och att jag inte kommer överleva till morgonen. Ja, de har valt att vara rumskamrater ändå. Hatkärlek sådär.

Förövrigt slutade det upp med att jag både var psykolog åt farsans och glodde på brorsans fula ansikte hela natten. Men HELVETE vad värt! Mina två favoritmän. Senare ikväll tänkte jag droppa förbi min andra brorsa och kolla till honom. Jag ska nämligen iväg och träffa min fina Karro lite senare idag. När vinden lugnat sig lite. Om det är någonting jag avskyr mer än snö, är det vind. Jag är förövrigt kvar i Sthlm framtill lördag, senast söndag. 

Nu är jag lite väl energisk och babblar,
 avrundar här. Puss på er, mina fina!

Om några timmar bär det av mot Sthlm. Jag vet inte om jag lär ha tillgång till en dator, så om jag inte uppdaterar vet ni nu varför! :) Jag borde egentligen vara på g med packandet nu, men det tar på krafterna att göra det. Eller kanske tankeverksamheten?

Vore jag inte mer insiktsfull i mitt jag hade jag sagt att jag bara ska ta en ryggsäck med hygienartiklar i. Men som sagt, man känner ju sig själv... Å andra sidan lär det underlätta för shoppingen jag, med all förmodan, kommer klämma in. En helt tom resväska att proppa in allt i hade varit perfekt. Aja, nu ska vi inte drömma.

 Det finns redan en del ärenden jag måste ta itu med; samtal jag måste ringa, papper jag måste läsa/skriva under, möten att boka osv. Bland annat ska jag träffa min fina Amor och hennes små valpar. Hårbollarna. Är förövrigt framme runt 9 ikväll, försöker få brorsan och hans flickvän att haka på en fikastund, men helvete vilka pensionärsjävlar de är.

Jag har så långt jag kan minnas varit intresserad av mytologin om "fallande änglar", som alla de abrahamitiska religionerna beskriver. För er som delar det intresset, kommer ni älska filmtipset jag är påväg att ge er.

Jag råkar vara den där filmnörden som alltid har kritik att yttra mig om efter i princip varje film jag ser. Vilket jag även har vad gäller denna film. När det däremot gäller filmer som har en bra grund, dvs. en grym handling, tenderar min kritik att bli mer konstruktiv. Visst anser jag att även denna film brister i x antal områden, men handlingen är helt jävla fantastisk och budskapet än mer, vilket gör att denna film ändå placerar sig bland mina favoritfilmer.

Med detta tänker jag inte yttra mig om de negativa aspekterna av filmen utan låta er helt och hållet slukas av den otroliga handlingen. Och ja, trots att filmen bär på genren "apocalypse-thriller" grät jag x antal gånger, haha. Det är så vackert med tro.


"After a terrifying biblical apocalypse descends upon the world,
 a group of strangers stranded in a remote truck stop diner in the
Southwest unwittingly become humanity's last line of defense when
they discover the diner's young waitress is pregnant with the messiah."




Jag behöver förmodligen inte förklara varför jag är helt såld på ängeln som bär huvudrollen i filmen, ni kommer förstå precis vad jag menar när ni sett klart den. Badboy-look OCH ängel... How you doin'!?

Här har vi färgen, Garnier. Denna gång valde jag en chokladbrun färg. Kände för att variera. Jag vet att jag färgar håret hela tiden, men jag kan i princip inte sluta. Har dock lovat mig själv att det är sista gången innan sommaren.

Nästa gång jag färgar håret blir någongång i juli, på riktigt. Ska ta hand om mitt hår hädanefter. Till er som färgar håret, använd er av tops och vaseline vid hårfästet. Ni slipper fula fläckar efter färgning.





Och här har vi resultatet. Försökte få till en enda tydlig bild, men ja - inställningar osv. är inte riktigt min grej. En rätt djup färg som skiftar lite i rött, är det i verkliga livet dock.

Funderar på att dra mig in mot stan själv. Det finns ingenting mer underbart än att bara gå runt själv. Ni vet, göra allt på sitt sätt, i sitt tempo, i sin miljö. Bara vara. Ingen orkar med mitt shoppande, vilket har lätt till att jag överkonsumerar på nätet - som oftast är mer kostsamt. Nej, nu blir det vanlig shopping utan någon som står och viskar att jag har en sjukdom, haha.

Planen var inte att prata om detta, och jag lär säkert ta bort detta inlägg då det kommer vara rent av shitty, med tanke på att jag stresskriver just nu. Jag måste dock bara skriva av mig. Om någonting inger om ens en minimal, nästintill obefintlig lyckokänsla - don't give a shit about what others thinks. Är det ohälsosamt att shoppa? Fine, let it be, såvida du mår bra av det. Inger han någon form av lycka hos dig, gå till honom. Tycker andra att du är en idiot som gör det? - Trevligt för dem. Älskar du att festa non-stop? - Gör det med långfingret upp mot alla som ser ned på dig! Låt ingenting stå i vägen för det som faktiskt gör er glada. Vad som passar dig, kommer alltid vara opassande för någon annan. Det är inte mycket i livet som inger en känsla av lycka, så oavsett vad det är, gör det, sålänge du mår bra. Du kan inte leva med andras åsikter som handklovar.

Självklart finns det gränser på vad som kan vara rent av skadligt för dig och din omgivning, som kan hota din framtid. Men det finns sätt att lösa det på. Se bara på mina shoppingvanor. Visst har jag sjuka shoppingvanor, jag har aldrig någonsin förnekat det, men jag är samtidigt väldigt mån om att vara sparsam på andra fronter. Väljer jag att ha en stor shoppingdag, drar jag in på den typ av mat jag annars unnar mig. Jag lägger undan pengar varje månad utifall det krisar i en framtid. Just för den anledningen att detta kan vara någonting som kan vara rent av skadligt för min framtid, om jag inte sätter skydd på andra sidan av vågen. Försök därmed alltid att hålla en balans, men ge ALDRIG upp det som gör dig glad.

Gör mat dig glad? - ÄT! Ät så jävla mycket du vill, men kompensera genom att hålla dig aktiv för att du inte ska få hot för din framtid. Det är nog det folk misstar. De tror att man måste ge upp vad som gör en lycklig för stunden, för jag menar: "det är inte bra för dig!". Vem sa att man måste ge upp någonting för att få någonting? Du kan hålla det ena i handen och addera med någonting annat i det andra. Kompensera, det vad andra kallar "ovana", genom någon form av skyddsfaktor. I detta fall är träning rätt typ av kompensation.

Allteftersom har jag börjat inse att man aldrig, bokstavligen aldrig, bör kompromissa med sig själv. Lär känna dig själv. Lär känna dina sinnen, din kropp och din lust. Är det någonting som får dig att le, ta tag i det och släpp det aldrig. För snart kommer någonting som får dig att gråta och du kan i 9/10 fall inte bara "släppa det". Vad ska du göra då? Se tillbaka på de stunder du genomlevt med ett flin, när du hade kunnat leva ut de med ett skratt? Andra kommer alltid ha någonting att hålla emot dig - enligt deras livssyn.

De kommer komma dig så nära inpå skinnet att du kommer uppleva de som din egen livskommentator. Du kommer inte längre kunna urskilja vad som faktiskt viskas i nacken på dig och vad som bara är dina egna inbillningar. Du vill så gärna bli accepterad och älskad av alla att du skapar din egen kommentator, vars identitet du sätter i någon annan. För "tänk om" det är vad de säger? Vad gör du i 8/10 fall då? - Jo, hämmar dig utefter dina egna viskningar, de du tror att andra flåsar bakom ryggen på dig. 

"Öh, såg du hur djup urringning hon hade, eller?"
"Hon är inte ens naturlig, hon har tio ton smink" 
"Gud, tror hon att killar gillar när tjejer är lätta?"
"Han beter sig som en bög, kolla hans bilder"
 "Så jävla trashigt att supa så mycket"
  "Han är en riktig toffel efter henne"

- men vet ni vad? Jag lovar att minst 10 andra stackare sitter och analyserar och säger precis detsamma om dem du räds, i ett annat hörn. Du är bara en newsflash bland 6 miljarder andra rop på acceptans.

Så likt ljudvolymen på TV:n, klicka på mute och se deras läppar röra sig utan en stämma som back-up. Du är din egen huvudroll, men jag lovar att du aldrig kommer vara någon annans. Alla är sina egna huvudroller. Du är bara en biroll. Någonting som snackas om nu, och kommer glömmas bort imorgon. Det kommer komma en biroll som är mer spännande än din. För du vet, biroller finns det gott om, men huvudroller finns det få av. De har sin egen livskommentator att dagligen handskas med och jag lovar att i de i grund och botten oroar sig mer om sin roll än din.

Vid 9 ikväll blir det ett biobesök. Det lutar åt antingen skräckfilmen Let me in eller dramafilmen Kings speech. Jag lyckas alltid lämna biosalongen med en våg av besvikelse. Denna gång hoppas jag på någonting annorlunda. Den senaste filmen jag såg på bio, Ritualen med Anthony Hopkins (en av mina favoritskådisar), var dock rätt bra!

Den här helgen har förövrigt varit den tråkigaste på länge. Nästa vecka bär det av mot Stockholm, 4 månader sedan sist jag var där "på riktigt". Ni kan ge fan på att jag kommer disponera tiden på mina vänner. Karro, min vackraste ängel. Ni anar inte hur mycket den här tjejen har visat sig vara en av de absolut mest lojala och omtänksamma jag någonsin stött på. Allt stöd hon har gett mig sen alla motgångar, har ingen varit i närheten av att ge mig. Tack för att du tar dig tiden att fråga hur jag mår, min blomma.

...I'd definitely tap that

I fell in love with a porn star.
Got married in the bathroom.
Honeymoon on the dance floor.
Got divorced by the end of the night.