Sjukhusanteckningar
De försöker uppmuntra mig att jag måste vara stark, en kämpe som måste har tålamod. Jag blev ledsen ännu mer att jag måste och måste och måste - för att jag är stark. Jag vill inte vara stark, jag vill ha tillbaka min hälsa.
Jag är trött. Jag vill inte längre överleva - jag vill leva. Jag vill njuta av livet med mina barn. Jag vill gå till H och sova över hos honom och hjälpa han med laga mat, skratta med min R och hålla O på mitt bröst.
Jag var nere när jag såg utanför fönster. Jag såg hur folk springa för att det var kallt ute och jag önskade mig att jag var med de. Jag längtade efter snön, vantar, jacka, att frysa, mitt jobb - och jag började gråta. Jag hade ingen lust att svara på telfonen.
Söndag, 22/2 - 2010
Jag hoppas att du sitter iförd din gröna vinterjacka, dina stickade, vita vantar och kramar snön där du numer befinner dig. Jag hoppas att dina äppelkinder och din näsa är röda av kylan. Att ditt ständigt plattade hår har blivit frizzigt av kalluften. Sådär som vi båda avskyr att det blir under vintertiden.
Du överlevde aldrig, men någonstans tror jag att du åtminstone lever idag. Inte här. Men någonstans. Någonstans där du eventuellt kan sova över hos H, skratta med mig och placera O's huvud på din bröstkorg - utan att varje sekund av det gör fysiskt ont.
- och jag började gråta. Jag hade ingen lust att svara på telefonen.
Varför finner jag honom roande?
Han är ju an adult trapped in a childs body? Kolla bara på hans kroppsspråk - för att inte tala om det verbala språket han använder. Jag vill så gärna studera hur hans anhöriga är, inte hur deras uppfostran ser ut. Syftet med det är att jag vill se om deras sätt att vara har smittat av sig på honom.
Det komiska är att man antar att klippet ovan är klippt ur en serie för utåtagerande barn, där en nanny kommer och ska ställa allt till rätta - but think again - det här är ett program där fruarna ska byta plats och komma till en ny familj. I det här klippet får den "nya" frun/mamman tillåtelse att ändra denna familjs matvanor till hennes egna
- och detta vägrar lillen.
Fråga om uppsatsskrivande
Hej! Jag tänkte ställa dig några frågor. Jag ska skriva
b-uppsatsen nästa termin och jag är lite nervös.
Hej! Du har ingenting alls att oroa dig över. Allt kommer gå galant ska du se. Nu var det dock otroligt länge sedan jag skrev en b-uppsats. Ska faktiskt upp på opponeringen till min c-uppsats nu om någon timme.
Vad skrev du om?
Jag skrev om män som utövar våld i nära relationer (och den andra var om vad stress har för inverkan på människans psyke).
Tyckte du att det var svårt?
B-uppsatsen var inte alls jobbig att skriva, faktum är att det inte alls tog lång tid.
Visst skriver man b-uppsats själv?
Du behöver inte skriva den själv och jag skulle nästan uppmana dig att skriva den med en annan person. Jag själv hade föredragit att skriva den på egen hand, men det är smidigare att vara fler. Särskilt om du är nervös och känner dig "vilsen" i hur man skriver och utformar en b-uppsats.
Gick det bra?
Det gick väldigt bra.
Vad är det viktigaste att tänka på?
Att börja i tid och se till att det finns mycket information (och tillgängliga respondenter) kring ämnet du vill forska om. Formulera ditt syfte utifrån det. B-uppsatsen är inte utmanande, därför kan du slappna av och njuta av uppsatsskrivandet. Se dock till att hellre hålla en hög tempo och bli klara för tidigt än för sent. Det kan vara bra att ha några dagar ledigt för korrekturläsning av uppsatsen.
Var det kul/jobbigt?
Det var kul! Det enda jag kan klaga på är väl att jag hamnade i en grupp som föredrog ett långsammare tempo än vad jag själv önskar. Men hitta någon som fungerar som du i skrivsättet, så blir det superbra ska du se! :)
Den är inte alls stor. Inte om man jämför med c-uppsatsen i alla fall.
Det var inte stressigt, minns dock inte hur lång tid vi fick på oss. Vill tro att vi fick någon månad på oss, om inte mindre? C-uppsatsen var på 1.5 månader, så b-uppsatsen lär ha varit under kortare tid. Minns att vi hade andra seminarieuppgifter vid sidan av dock, så den kan inte ha varit så "viktig". Det var gott om tid, men skolor skiljer sig åt.
Har du några övriga tips, förslag?
Se till att utnyttja dina handledartillfällen till max. Gå dit med mycket material så att h*n har mycket att beta i. Håll även en kontinuerlig kontakt med din handledare. Det gör mer än du tror för uppsatsskrivandet.
Hur man illustrerar mobbning:
En lärare gjorde följande för att beskriva
vad mobbning har för effekt på människor:
Först bad hon vardera elev att ta varsitt pappersark. Därefter blev de tillsagda att skrynkla ihop det, kasta det på golvet, trampa och spotta på det - allt, utan att riva itu pappret. Senare skulle barnen granska pappret och beskriva hur smutsigt och befläckat pappret var, med kvarlämnade märken och spår av slagen på.
Efter de diverse handlingarna, ombads barnen att be pappersarket om ursäkt. Trots det faktum att de bad om ursäkt och försökte släta ut det med olika medel, förblev pappret skrynkligt och befläckat. Barnens ansiktsuttryck indikerade på att budskapet hade önskad effekt.
"Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket och hårt du än försöker jämna ut dem. Ni ser, detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Oavsett hur många gånger du ber om ursäkt till den du mobbat, kommer ärren aldrig att försvinna".
Everyone matters
During my second year of nursing school our professor gave us a quiz. I breezed through the questions until I read the last one: "What is the first name of the woman who cleans the school?" Surely this was a joke. I had seen the cleaning woman several times, but how would I know her name?
I handed in my paper, leaving the last question blank. Before the class ended, one student asked if the last question would count toward our grade. "Absolutely," the professor said. "In your careers, you will meet many people. All are significant. They deserve your attention and care, even if all you do is smile and say hello.". I've never forgotten that lesson.
Her name was Dorothy.
