http://svtplay.se/v/2229474/dokumentar__tigris_faglar

Det här är en helt underbar dokumentär om svenskirakiska kvinnor och Irak i helhet. Jag skulle bli jätteglad om alla kunde kolla på den, men i synnhert ni irakier - ni kommer bli tårögda ett par gånger. Helt fantastisk! Blev jätteglad över den. Runt tre av kvinnorna där var helt galna i min mamma. De var sjukt förstörda på hennes minnesstund, blev chockad är jag såg dem där i videon.

Haha, när Saddam visas i videon, min pappa: "Ibn el kelb.. ya 7akir.. soche 3efne beledne el gamil" - "dvs. din son av en hund, din elaka, det är hans fel att vi lämnade vårt vackra land"

Hur som helst, take a look! You won't regret it :)

An assassin? Baby, trust me, you haven't seen nothing yet. One wink of an eye and you'll be sitting there, wondering where your heart disappeared. You messed with the wrong girl.

BTW!!!! Gissa vem som prutade på julmarknaden igår!?!?! JAG. JAAAAG PRUTADE! Förstår ni det??? Hela 50 kronor gick han ner! Visserligen kostade väskan 500... men 50 kr!! Och visserligen var det brorsan som började med att pruta... men jag menar, jag la till några ord. Som typ "den har en liten repa heheheh... lite billigare? 50 kr?"

Brorsan blängde argt på mig och sa att vi hade kunnat få den billigare... men 50 kr?!?!? 50 HELA SVENSKA KRONOR PRUTADE JAG NER. Känner mig som kungen över världen just nu.

Förändrats? Gör du någonting tillräckligt många gånger är det inte längre ett misstag eller en period, det är en livstil. You attract what you deserve.

Det är så jävla utmattande, mamma. Allt jag ber om är en paus ur din värld. Låt mig glömma dig under någon dag. Några timmar. Till och med några minuter duger. Jag är trött på att -varje jävla natt- drömma om dig. Hur du återigen dör och lämnar mig i förtvivlan. Lämnar mig skakandes på golvet som ett barn som just insett att världen  bara är en uppdiktad fantasi. Låt mig få minnas dig i de vackra minnesbilderna vi delade. Låt mig ha normala drömmar. Jag saknar det ordet - normal. Det klingar så fint numera. Jag älskar de drömmar där jag får spendera tid med dig, för det känns ända in i skinnet. Det gör hela min dag. Av 245 möjliga nätter, har du gett mig en endaste natt där jag fått vakna upp lycklig i drömmen med dig.

Vartenda natt drömmer jag att jag spenderar tid med dig. Du är alltid olycklig, medan jag gör allt i världen för att återuppväcka vartenda sinne du bär på. Vartenda andetag och hudparti du äger. Drömmen slutar dock alltid upp i att du ligger döende i ett mörkt rum i någon lägenhet. Under alla dessa drömmar ställer jag dig ständigt frågor innan du lämnar mig för andra världen. Frågor jag delvis inte hann ställa i verkligheten. Därefter dör du. Samtidigt kurar jag mig och gråter ut mitt liv i drömmarna. Alltid samma mönster. Tro fan att det känns lika verkligt varje jävla gång.

Under denna nattsdröm låg du själv i andra rummet och viskade med svag röst: "Du ville att jag skulle säga till...". Det här hörde jag ända till andra rummet och någonstans känns det som att mitt medvetande vaknade till i drömmen. Kröp in på egen hand. Varför jag säger det är för att det är det jag dagligen säger "till" min mamma efter hennes bortgång är: "Varför sa du inte att du var döende?" Det lämnade mig med så många ord och löften som lämnades osagda. I drömmen sprang jag till rummet du låg i och såg dig. Ditt ansikte såg precis ut som i sjukhuset. Samma gråvita uråldrade färg. Jag la dina händer över mitt ansikte och grät, liksom i verkligheten innan du gick bort. I drömmen ställde jag frågorna som om jag var tidsbegränsad, vilket jag var, men ännu en gång - mitt medvetande var närvarande i drömmen, då det kändes som att jag upplevde att detta var min andra chans. För det är den känslan drömmarna ger mig, att jag är medveten om att du kommer gå bort även i denna dröm och att jag bör se det som en andra chans.

Det enda jag i denna dröm sa var: "Förlåt för allt ont jag någonsin sagt dig, om jag någonsin sårat dig. Du är min inspirationskälla, tro ingenting annat. Var med mig i ditt andliga tillstånd, håll mig hårt om ryggen och bli inte besviken på mig om du ser saker du inte förväntat dig. Älskar du mig? Vill du att jag går med i politiken? Vad vill du att jag ska göra? Vad du vill, mamma!" -  När jag bad dig om ursäkt för saker jag kan ha sagt i min uppväxt som har sårat dig, fick jag ett lugn då du nickade sådär underbart som du alltid gjorde. Tänka sig att ett nickande kan bringa ett sånt lugn. Det var hennes sätt att säga "jag älskar dig i alla tillstånd, jag förstår". Innan frågorna besvarades går hon oftast bort. Sedan var det att återigen kura sig på golvet och gråta till sista tårdroppen.

Någonting alla killar borde investera pengar i. Det finns förmodligen ingenting sexigare (materiellt) än en kille som äger många klockor. Nästan sexigare än en kille som äger många skor.

"Myten är som barndomen, för barndomen är en myt. Den är som Atlantis, den sjunkna staden. Vi vet inget om den och varje minne är en dom över den. Vi har varit där, men vi är evigt förlorade i de vuxnas visshet och vet inget om det ursprungliga. Vi känner inte det gåtfulla folket, trots att vi själva kommer från det och själva har varit detta folk."


- / Stein Mehren, 1971

Vad är oddsen att du spelar i Örebro samma kväll
som jag bokar en spontanresa bort från Örebro?

Stockholm here I come? Först blir det att göra klart tentan sedan iväg till Estocolmo. På fyra dagar ska jag skriva 6 sidor, men jag vill verkligen iväg till Sthlm, så vi sätter ett mål på max 2 dagar? Let's do this!

Tror förövrigt att denna tentan kommer vara den bästa jag gjort. Satsar på ett VG (vi kan bara få U, G eller VG på våra tentor). Så håll tummarna! :) Det kommer vara en tenta som syftar till att vi självreflekterar. Lite á la egenterapi. Vi ska skriva om våra egna liv. För mig som hatar att prata om "upplevelser" och dylikt kommer det bli jobbigt, men lärarna belyste vikten av att hålla tentan "hemlig". Så det känns mer okej att vara anonym, så att säga.

Vi kommer få förhålla oss till en tolkningsram, resultatredovisning (här vi får in våra egna upplevelser bl.a.), analys, diskussion och dylikt. Så det är lite i form av en rapport men i tentaformat. Oh, spännande! Längtar tills jag får ut tentan så att jag kan börja :) Sjukt kul. Har aldrig känt så inför en tenta.

Har aldrig riktigt förstått hur Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet resonerar när de poängterar vikten av att Sverige ska ut ur EU så snart som möjligt? Förvisso finner jag själv en del nackdelar med samarbetet, men rätta mig om jag har fel - fördelarna väger bra mycket över?

Mindre fokus på Champions League, Paradise Hotel och Zlatan. Lite mer fokus på att det just nu sker en debatt gällande reformerad grundlag, kanske? För lite fokus på viktiga nyheter ute i media, tycker jag. Tänkte i alla fall ta upp det i min blogg och hoppas att den nyheten iaf når ut till fler! :) Ingenting sådär superstort, men reformer i självaste grundlagen överhuvudtaget är stort för mig.



http://www.riksdagen.se/templates/R_HtmlCallPage____23138.aspx

Känner ni förövrigt igen den sista klänningen, ladies? ;) Haha. Låt mig påminna er. Vivienne Westwood blev ännu mer internationell när hennes klänning bars av "Carrie" i den första Sex and the City-filmen.





Nästintill alltid avantgarde-influerad stil hos Vivienne Westwood på hennes klänningar. Antingen älskar man hennes alster eller så avskyr man dem. Det jag dock stör mig på hos Vivienne Westwood är hennes val av modeller. Hon väljer inte alls rätt modeller för hennes skapelser. Se bara de bilderna jag medvetet valt ut. Här är det rätt tydligt att det är fel sorts modeller för kläderna. Inte heller rätt look för dem, enligt mitt tycke.

Om vi bara utgår från den sista modellen - jag hade valt en modell med kritvit hy till ett par färgstarka läppar - möjligtvis starkt orangefärgade. Angående modellen i den mellersta bilden - hade jag valt en asiatisk modell och haft hennes läppar i en kolsvart nyans. Bara ett exempel. Jag blir jämt distraherad och tappar fokus när jag ser hennes fashionshows. Fokus försvinner från kläderna och sätter sig på modellerna istället. Vilket är till en nackdel för henne som designer.  

Någon ville se bild på min nya hårlängd, så jag skulle vara snäll och visa det när det är blött - japp. Det här var resultatet innan kameran slutade ta bild. Jag vet inte hur jag alltid lyckas zooma för att strax därefter förstöra kameran varje gång.

"Jag tänker på dig ibland. Jag tror inte du har insett hur många bitar av dig som finns kvar här för mig att desperat försöka undvika. Jag tänker på dig och hur du var en del av mig som jag aldrig öppet erkände för dig. Vi sa det i dessa kodade verser, i dem lugna hörnen som vår sort alltid känt sig bekväm i."

- Samuel

and you just still got that something that keeps me so off balance

...jag klippte runt 15 cm av mitt hår för att jag såg en sax framför mig. Varför gör jag sådant? Hela, hela tiden. Till en början klippte jag upp det och tunnade ut det men sparade längden, sedan såg det ut som att jag hade löshår (hatar det), så jag fick bara ryck och kapade av det som gav sken av att vara löshår. Började med 5 cm - blev varnad att inte fortsätta. Lovade att inte fortsätta. Sedan låste jag in mig i badrummet och kapade de resterande 10 cm :) Kan säga att det känns konstigt för mig att dra fingrarna i mitt hår. Det tar slut så fort! Jag är så van vid att dra länge tills hårslingan tar slut - not anymore! Snart blir det färgning också. En nyans ljusare. Jag har redan ljusbrunt hår, men jag vill ha det RIKTIGT ljust denna gång. Det passar mitt bleka ansikte bättre, haha!

(min nuvarande hårfärg - jag vill ha det ljusare än såhär!)



Ni undrar hur långt det är? Det var ner till rumpan innan - plattat. Nu är det vid brösten. Helt ärligt ville jag bara börja gråta först, men nu gillar jag det? Jättefräscht! Mitt krull kommer se bättre ut nu när det är kort. Lockarna kommer inte tyngas ner, de kommer hållas mer spänstiga.

För övrigt shoppade jag GOTT idag. Hahaha. Lite för gott för plånboken, men helvete vad härligt det känns efteråt. Bland annat köpte jag en LÅNG silkesliknande klänning. I röd färg. Den ska jag ha på någons (allas bröllop, ändra frisyr bara) bröllop! Det har jag bestämt mig. Den är vidrigt vacker. Tänk bara den, till en solbränd kropp och långt, utsläppt, vågigt hår. Kan inte någon gifta sig snart så jag kan få bära den?

"Nådegåvan. Att få kontakt med de så viktiga andra. Att kunna se tecknen; signaler från kroppen, orden eller beteendet. Och sedan få möjlighet att tolka dessa tecken, ge dem den innebörd som även den andre har gett dem, eller medvetet eller omedvetet ville ge dem. Nådegåvan är att se och förstå, och bli sedd och förstådd tillbaka.

Det är nog en av de förhoppningar som alla varaktiga relationer grundar sig i. Längtan efter att skapa en gemenskap där man förstår signalsystemet. Skulle man dessutom tycka om det man får veta, åtminstone kunna tolerera det, då är det något vackert som har hänt."


-/ ur romanen 'Paradisfugl. En fortelling
om de andre' av Kjersti Ericsson

En läsare (vill minnas att du hette Nada?) skickade den här covern till mig. Alltså, jag finner inga ord. Det är en av mina favoritartister som sjunger en av mina favoritlåtar genom tiderna. Hade jag dött nu, hade jag förmodligen dött lycklig. Fjärilar i magen. Fortsätt tipsa om musik i den här stilen, snälla!

You think I leave your side, baby? - You know me better than that.
You think I'll leave you down when you're down on your knees? - I wouldn't do that.

Hittade min gamla usb som var fullproppad med bilder på min ängel! Gissa om jag var överlycklig. Tänk om man fick se ut som henne när man blev äldre, och SOM jag önskar att mina barn ska få mormors ögon!

45 år på bilden och inte en enda rynka. Du fick vakna och somna till mina ord om hur vacker du är. Det här är beviset. Hur lyckas man kombinera en sådan skönhet med ett hjärta OCH hjärna som få? Min inspirationskälla!

Jag har fått flera mail där många berättar att de inte vet vilka de egentligen är. Att de måste anpassa sig för att "passa in". Jag tror att alla vi människor, på olika plan, är sårbara och sköra vid den fronten - oavsett ålder, bakgrund eller kön. Vi är i ständig rädsla för vad andra ska tycka om oss. Om vi kommer bli accepterade där vi hamnar. Chefen, killen/tjejen man dejtar,  de nya vännerna, kollegerna, skolkamraterna. Tycker han att jag är effektiv? Tycker hon att jag är intressant? Tycker de att jag är rolig att umgås med? Tycker de att jag är skolsmart? Vi lägger ned så mycket tid på vad andra kan tycka att vi försummar vårt eget reflekterande kring oss själva. Vad tycker JAG? Är jag intressant? Är jag rolig? Kan jag tillföra någonting i grupparbetet?

Om nej, ökar oron kring vad andra kommer tycka om en.Men om du faktiskt granskar dig själv och blir den du vill bli, tror du då att du kommer lägga lika mycket vikt på vad de andra kommer att tycka? DU upplever att du tillför någonting i ett arbete, DU upplever dig kunnig inom området, men ändå är det den där andra tjejen i gruppen som får sin vilja igenom. Skulle du verkligen lägga samma tyngd på dig själv då? Eller inser du att det faktiskt bara handlar om olika åsikter och inte att du inte är accepterad? Börja med dig själv! Det du är rädd för att du inte är - bli det - så kan ingen annan tycka det på saklig grund. Enbart på falska sådana.

Det som egentligen är ett problem på den här fronten är att ju större den här oron/sårbarheten blir, desto större blir sannolikheten att man glömmer bort sin riktiga identitet. I många fall även dränker den - medvetet. Istället försöker man presentera en bild av sig själv som kan accepteras och godkännas av andra. Helt plötsligt finner man rasistiska skämt roliga, för att gänget finner det så. Man älskar sushi för att han gör det. Drama-filmer är favoritfilmerna för att kollegan tycker det. Äntligen accepterad. Äntligen har vi saker gemensamt... på falska grunder. 

Kanske kan man tvinga sig själv till att gilla allt det man bara låtsas gilla för att slippa känslan av att man inte är sig själv? Den förföljande känslan av att man är en förlorare som försöker vara någon annan? Ja, låt oss äta sushi 5 ggr i veckan för att börja tycka om det - på riktigt! Då är vi ju inte falska. Då gillar vi ju faktiskt det. Well... welcome to reality. Det kallas att vara människa. Vi är fantastiska på att förneka, förvränga och manipulera oss själva. Vissa är bara mer medvetna om detta än andra. DU gillade inte sushi från start, du tvingade dig till det för hans skull. Så vad är egentligen du och vad är han? Jag menar, det stämmer ju, du gillar ju faktiskt sushi nu. Men på vilka grunder? Och du tvingade dig själv att gilla det där politiska partiet för att kunna framstå av högre social status, för att andra tycker det. I samtal med ett gäng från motståndarpartiet var du mindre stolt över ditt parti. Hur kommer det sig? Jag säger, din längtan efter acceptans. 

Alla vi är på ständig jakt efter en yttre identitet - eller till och med flera identiteter som vi kan använda oss av i olika sammanhang. Det ger oss en viss trygghet i att veta att man kan finna "gemenskap" med olika människor. För vi har ju skapat oss så pass många identiteter att personen i fråga MÅSTE passa in i någon av dem - gör denne inte det resulterar det i ytterligare en identitet.  Jag tror att många vill förneka detta, både för sig själva och för andra. "Jag är mig själv! Jag ändrar inte på mig för någon! Passar inte jag, kan de dra åt helvete!" - den hör vi på daglig basis, inte sant? Ännu en gång - det här är att vara en människa. Även de som uttrycker sig med detta hjälpmedel eftersöker acceptans genom att säga så. För det är fel att erkänna att vi alla är byggda på falska grunder. På flera falska identiteter som idag vandrat så långt att de blivit en verklighet vi inte ser som någonting "falskt". Vi anpassar oss med jämna mellanrum. På en eller annan nivå, vissa mer än andra, somliga mer medvetna om detta än andra. Då, nu och föralltid.

Säg mig, varför talar du fläckfri svenska när du sitter i möte med enbart svenskar? Och säg mig, varför försvinner det fläckfria när du sitter bland ett invandrargäng? Du kan kalla det "olika sidor av mig själv", jag kallar det olika konstruerade identiteter av dig själv. Din omedvetna trygghet. En trygghet att kunna vistas bland olika människor och samtidigt undvika en risk av oacceptans. För du vill inte vara "förortsblatten" bland svenskarna, och du vill inte vara "wannabe-svennen" bland blattarna - ett igenkänt exempel som vi alla antingen kommer hamna i eller har hamnat i.


För vi alla föds unika. Vi föds som "oss själva" men ju längre tiden går, ju fler människor man interagerar med, ju fler miljöer och situationer vi sätts i, desto mindre blir det unika med oss. Vi är inte längre unika. Vi är inte mer än kopior av varandra - det enda som skiljer oss åt är egentligen att du är från en kopiator och jag från en annan. Sättet vi beter oss på och orden vi yttrar indikerar på att vi alla är en spegelreflektion av varandra.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människor någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Eid mubarak, allihop! Hoppas ni får en underbar dag med er familj. Är ni som jag och inte får den chansen så önskar jag er en underbar dag i er ensamhet (fan, vad vi behöver kärlek, haha...) och glöm inte att ringa eller smsa familjen ett 'eid mubarak'. Varje familjemedlem!

Minns att mamma alltid brukade säga att vi skulle be (tahmid, tahlil och takbir) extra under dessa dagar. Att Guds nådighet och uppskattning är som störst då. Hon brukade aldrig säga att vi ska vara "extra goda", hon tyckte att det blev så fel. Hon poängterade att godhet ska återfinna sig i varje andetag vi tar. Inte för att det är en 'speciell' dag. Däremot skulle vi donera mer under dessa dagar. Familjen brukade alltid (förlåt alla djurvänner som ogillar detta som jag) slakta ett lamm och skänka köttet till fattiga i Iraks gator. De ringde till släkten i Irak som fick hyra in någon som gjorde det på rätt sätt.

Jag har vaknat till bön och somnat till bön dessa dagar. Ibland skrattar jag åt mig själv. Jag är en sådan förvirrad själ. Jag vet utan tvekan vad min agnostiska tro står för, men samtidigt har jag en så otroligt stor koppling till islam, som inte går att blunda för. Tror att den kopplingen blivit större å mammas vägar sedan hon avled. Hur som helst har alla mina böner gått till henne och familjen. Men jag ljuger om jag säger att de övriga familjemedlemmarna fått lika många tankar donerade till sig under bönen som mamma fått. Hon är någonting eget den kvinnan. Allah yer7amha.   

Jag har letat efter en moské i Örebro hur länge som helst nu, men hittar ingenting. Jag hittar olika hemsidor där det står att det ska finnas moskéer här, men ingenting om vart de är lokaliserade. Hade varit mer än underbart att åka dit en dag som denna. Få en abstrakt garanti på att hon får det bra där hon befinner sig. Kanske existerar ingenting av allt detta men kanske gör det det. Tänk om...



Jag gråter jämt när jag ser hennes händer. Helt galet. Jag klarar av att se hennes ansikte på bilder, inte alltid, men jag vet att jag klarar av det. Men händerna... Jag minns i detalj hur de kändes mot min hud. Godheten definierad.

Här har ni, enligt mig, en av världens vackraste män.
Slash från Guns N' Roses.

Sorry för den kassa uppdateringen! Om dagarna har jag pluggat som en galning och om kvällarna, när jag har några timmar av paus, vill jag gärna utnyttja dem.  Jag ska försöka uppdatera med inlägg och besvara kommentarerna när jag har tid. Tänker; hellre en uppdatering med försenade svar än varken svar eller inlägg.

Förövrigt har inte hunnit svara på mailen heller. Lovar att ta tag i allt så fort den här plugghysterin dämpar sig en aning. Har en hel del böcker att läsa ut - frivilliga och ofrivilliga. Jag funderar på att söka till en distanskurs på 30 hp (intensiv terminkurs, på heltid) utöver mitt heltidsprogram. Frågan är bara om jag kan, orkar eller hinner. Puss på er! Hoppas ni alla mår perfekt.

Okej så question; vilka är dina top 5 favoritartister!? =D märkt att du lyssnar på 3 av mina top 5 iaf, Paolo Nutini, Justin Nozuka och Maxwell såå nyfiken på din smak :D

---

---

Oj, vad svårt att svara på! Jag kanske kan publicera mina spotify-listor någongång? Jag har nämligen alldeles för bred musiksmak för att kunna besvara denna fråga! Men jag kan ge dig några artister nu på rak arm :D rolig fråga att besvara förövrigt!

Utöver de du nämnde är jag svag för John Mayer, James Morrison, Andrew Belle, Jason Mraz, Mike Posner, Joshua Radin, One Republic, The Fray, Train, Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray, Kent, Melissa Horn, Carolina Wallin Perez och många fler inom kategorin "Modern rock".

Sen är jag väldigt svag för rnb/soul (india arie, sade, lyfe jennings, musiq soulchild m.m.) och reggae (gyptian, tarrus riley, jah cure, morgan heritage m.m.). Som sagt, tror att det underlättar om jag publicerar mina spotify-listor istället. Jag har allt från afrikansk musik till irakisk musik från 40-talet. Otroligt bred musiksmak, som sagt! 

Vad gillar NI för artister? Kul att veta sånt!

Inte Ok att lägga sig 07.00 för att vakna 08.00 för att senare somna på soffan och nu vakna 08.50. Det är ännu mindre Ok att jag faktiskt -överhuvudtaget- disponerar den lilla tid jag har till att skriva detta. Kanske för att jag gav upp redan när klockan visade siffran 0 överhuvudtaget någonstans? Jag vet inte.

Det faktum att jag inte ens vet vart läkarjävlahuset på ÖrebrojävlaUniversitet ligger... ja. Det måste nog vara det som är minst Ok! Hejdå. Rapportens och PM:ets framtid ligger i mina händer... Up, up and away!

De sa: värm dina öron inför piercingen. Förövrigt är mössan det varmaste som finns. Ett absolut kap för alla (i synnerhet ni galna norrlänningar som ens bor kvar däruppe). Ett problem är att huvudet ser 105 ggr större ut.

Okey, let's call it a night. Vi hörs om 5 h då jag ska iväg och pierca mig.

She used to lick my lips.
She used to be down with me.
She used to be a freak for me. 
She used to wiggle her hips on me.



See, I know what you're thinking. You're feeling like a lucky guy. Well, I was the same way 'cause she was hard to come by. I was on her so hard that I almost lost my hustle. So go 'head, playboy, do your thing but don't be mad if she calls my name. Walking around, supporting her, holding her hand. Doing it big like you're the man and I must admit that she's a 10, but I bet she didn't tell you about way back when she was my girl. She used to be my girl.

See, I know how you're feeling. I used to be in your shoes, so calm down with the attitude. You're just a next somebody new. You never know how much she's feeling you, so be happy that you even got her. Don't know much about you, but sorry, I gotta break the news; she's still thinking about me and I'll tell you why - she couldn't even hold her head up when you walked by. Well, don't go hating on me, it's just a game. You want her, you got her. Take her, you got her. To me it's all the same.

She used to be my girl. Sexy with talent, built like a stallion. But now you got her, so flaunt her. I know everybody wants her and that girl, she used to be my girl. You might not be the only who wants her, so never leave her lonely.

Är du singel?
Japp!

Vill du vara singel/i ett förhållande?
Alltså, vill och vill... hittar jag någon som jag utvecklar känslor för och vill vara med så vill jag ju vara i ett förhållande. Är egentligen ovan vid singellivet. Trivs dock väldigt bra som singel. Inte för att jag är fysisk med någon överhuvudtaget eller ens flirtar, men mest för att man har mer tid att hitta sig själv och sina egna önskemål. Man behöver inte förhålla hela sitt livsschema till någon annan. Men värmen i ett förhållande saknar man ju.

Vad för relationstyp är du?
Förhållandetypen. Brukar få höra att jag beter mig som i ett förhållande då jag är singel också. Jag menar, jag är den tjejen i förhållanden och utanför. Saker jag inte gör där, gör jag inte som singel heller. Haha, vilket tråkigt liv jag har... Förstod just vad Manda menade med "hon är lite för principfast ibland...".

När vill du gifta dig?
Hittar jag en kille med de förutsättningar jag vill ha för giftermål spelar det ingen roll när det blir. 


När vill du skaffa barn och hur många?
Överimorgon? På bröllopsdagen? I'm down for it! Är rätt galen i barn. Vill ha mellan 3-4 barn.

Inatt drömde jag om dig. Igen. För den 224:e gången sedan du lämnade mig med enbart gener av dig som spår i mina händer. Som spår i den där demonen som passerar samtidigt som jag i speglar, skyltfönster och bilrutor. I drömmen placerade jag min vänstra hand på ditt hjärta. Jag inväntade en puls som aldrig välkomnade mig. Som jag för jämnan gjorde då du var vid liv, frågade jag varför ditt hjärta inte slog. Jag förklarade att din bröstkorg inte orienterar mig till din puls. Och likväl, som tidigare, blev jag som hastigast neurotisk. Sökte efter pulsen med båda händerna. Placerade mitt öra mot din bröstkorg och mina fingrar runt din handled. Men denna gång försökte du inte lugna mig genom att hjälpa mig att finna ditt hjärtas andetag. Istället närmade du mig och viskade att du aldrig haft några. Att ett smulat hjärta inte kan agera helt.

Jag vaknade upp och föll ihop på det golv som numer krävt en central roll i mitt liv. En huvudroll mina våta kinder dagligen interagerar med. Över 180 minuter om dagen ägnar mina ögon till att krydda salt i mina öppna sår. Du lämnade mig i en tillvaro där tårar agerar mitt kroppsregn och där fosterställning på en iskall beläggning är vad som återigen sätter mig i anknytning till dig. Likväl tar jag varje morgon stöd av det vingliga bordet för att själlöst åla mig upp i en andefattig lägenhet. Iväg till skolan för att bli någonting som gör dig stolt under lager av grus, stenar och jord. Jag efterlämnar golvet med mascararester och döda viskningar för att snart hamna där igen. Denna gång med blodröda läppar och bortkomna bönrop som ledtrådar för vad jag denna natt upplevt. Och jag vet inte, kanske inväntar jag någon som kan lösa gåtan om hur mitt uppdiktade liv egentligen står till. Någon som förstår varför mina andetag inte längre marscherar i takt. Någon med vision, inte syn.

Jag är utmattad, mamma. Dagligen ber jag dig om vilopaus i det helvete du placerat mig i. Men nu säger jag upp min roll. Jag har riskerat för många hjärtslag i din blodtörstande massaker av min existens. Jag tänker inte längre kräla till det genomfrusna golv du ofrivilligt sparkat ned mig på. Och visst har mina dagliga, inbillade, möten med dig varit en tröst. En tröst att vara blödande av att du lämnade mig vid vägen för att själv passera den. Godtrogen som jag är har jag varit övertygad om att min smärta var ett motiverande kvitto på den starka kärlek vi delade. Ju mer jag grät, desto mer älskade jag dig. Din ande fick inte upptäcka dagar då mina kinder var torra. Den fick inte skvallra.

Jag ser orkeslösa märken som mist sin färg när jag stirrar ned på golvet. Märken som jag numer känner igen som golvets ärr av vad jag låtit den bepröva under de senaste 7 månaderna. Läkande sår som ännu mister blod. Jag tänker ställa mig på ytan av den blodfattiga beläggningen och se ned på de defekta minnena. Ställa mig precis ovanpå. Kväva dem med gravitationens lagar. Och jag medger att golvet har varit en trogen älskare, men nu väljer jag att överge denna dödliga romans jag placerat oss i.

Idag var jag och köpte mig en vit matta, mamma…

Ni är finast i världen, vet ni det? Om jag hade kunnat klappa er på huvudet hade jag gjort det nu. Så låtsas att jag gör det. Hahaha! Jag ska besvara alla kommentarer imorgon, för jag ska strax ner en trappa för att kolla på film och laga mat med mr.neighbour.

Jag vaknade just. Älskar att ta en powernap runt 18-tiden. Så jäkla underbart. Enda nackdelen är väl att jag inte kan sova om natten, but what the hell. Älskar den här bedövade, neddrogade känslan. Imorgon ska jag till tatueringstudion med en killkompis btw! Wish us luck och hoppas jag kommer därifrån med piercingen jag vill ha. Puss på er, mina favoriter!

Under ett inlägg gav jag er utrymme att efterfråga vad ni vill på bloggen. Det hade ställts en hel del frågor som ni ville att jag skulle låta mina vänner besvara, istället för att jag själv skulle besvara dem. Så here you go! Ni får svar från 4 vänner här nedanför. Hoppas ni tycker att det är kul med lite variation! :) Alla frågor är inte likadana. Olika vänner besvarar olika frågor.

För övrigt vill jag bara säga att jag är galen i mina vänner. Alla de här fina orden. Trodde aldrig att man kunde bli så glad av ord. Ni betyder massor för mig! Är glad att hjärnan och hjärtat fick vara de organ som spelade mest roll. Det värmer vartenda del i mig att läsa det. Mina stjärnor. Är det för övrigt typiskt att killar svarar med en mening och tjejer besvarar utförligt? Haha!

KOMPIS #1

Är hon fulare, snyggare eller ser likadan ut som på bilderna i verkliga livet?
-Snyggare på alla sätt.

Vad är hennes bästa respektive sämsta egenskaper?
- Hon är den mest godhjärtade personen på planeten.
- Hon kan bli frånvarande och okontaktbar.

Är utseende och ytligheter viktigt för henne?
- Nej.

Är hon lika godhjärtad och smart i verkliga livet, som hon verkar vara på bloggen?
- På bloggen är hon inte i närheten av vad hon i verkliga livet är, ni som inte har träffat henne vet inte vad ni missar.

Vad var ditt första intryck av henne?
- Jag är kär.

Har hon humor? Är hon typen som skrattar eller är svår att roa?
- Hon har humor och är väldigt lätt att roa, hon skrattar nu av att läsa den här meningen fastän det inte är något roligt med den.

Är hon snyggare i ljust eller mörkt hår?
- Mörkt, GRR.

Har du någonsin varit attraherad av henne?
- Yes, varje gång vi disktuerar.
 
Vad är det bästa med hennes kropp?
- Hon tar mycket vikter när hon tränar ben, så träna inte ihop med henne om ni inte vill skämma ut er.

Vad är det bästa med hennes personlighet?
- Hon är en ängel.

Skulle du vilja göra om henne till en kille?
- JAAA, det vet hon redan om också.

Det här gör jag just i denna sekund



En fin gruppbild på grabbarna och deras umgängeskrets
 


Min favoritfrukt; en supersize sharonfrukt



Någon halvdålig rulle på kanal 6



Mitt val av godis idag. Ibland får jag cravings efter två olika smaker bara. Denna gång blev det två av mina favoriter.



En misslyckad bild där jag skulle visa upp frukten bredvid mitt huvud, så ni skulle få en inblick i hur pass stor den är. Glömde dock ta bort zoom-funktionen.

Vill bara uppdatera er med att det gick läskigt bra på opponeringen! Handledaren sa att om uppsatsen hade fått uppdateras med ett par handledningar, som de övriga hade fått, så hade man inte kunnat peta ut någonting på den B-uppsatsen (vilket tydligen ska vara väldigt ovanligt). Blev lite överlycklig, to be honest.

Dessutom fick jag tillbaka de två engelska artikelskrivningarna jag gjorde tidigare. Jag fick det högsta man kunde få på den uppgiften, så jag är rätt nöjd! Älskar den här känslan. Det är det här som gör studier så jäkla kul för mig. Att man kan utmana sig själv. Imorgon funderar jag på att gå förbi skolan och ta ut mina tre senaste tentor. Jag brukar nöja mig med svaren över nätet. Men det ska bli intressant att se lärarnas kommentarer.

Utöver det var jag precis och sålde ännu en juridikbok. Tjejen och killen jag mötte upp var hur trevliga som helst och ska tydligen ha den "jobbiga" juridiktentan imorgon. Stod och gav de råd och dylikt. Nästa delkurs vi har verkar dock vara en pina i röven. Massa långa dagar, inlämningar, kommunikationsövningar och tentor. Får väl bita ihop! Let's just kill 'em ;) Och eftersom att jag är ledig idag, ska jag bara njuta som FAN av min dag. Funderar på att storstäda (njuta som fan, var det...)

Jag är en person som älskar att planera. Jag har i princip hela mitt liv planerat. Allt. Ni vill inte ens veta vad för sjuka saker jag redan planerat. Och vi ska inte gå in på det nu, det jag skulle säga är att jag samtidigt är otroligt impulsiv av mig. Ibland kan jag få för mig att göra någonting drastiskt bara.

Nu har jag haft en lust för förändring ett tag. Färga håret, klippa mig, pierca mig.. whatever. Bara det blir någon förändring. Det började med att jag ville ta ur mina två ringar i näsan, men sedan övergick det till att addera en piercing, haha.

Jag har pratat en del med en killkompis och på 1 dag lyckades vi övertala varandra att pierca oss i mindre "vanliga" ställen, så att säga. Vi ska iväg i veckan och se vart vi ska göra det. För hans del blir det ögonbrynet, och för min ovanstående piercing. Jag kommer ha min lite högre upp bara. Jag har personligen aldrig sett ngn med en sådan piercing, så det ska bli spännande! Det är en sådan piercing man antingen hatar eller älskar.

Det komiska är att han först ville att jag skulle pierca han i örat själv, vilket jag gjort drygt 3 ggr tidigare. Det är inga problem det där. Många piercare brukar faktiskt säga att det är mer hygieniskt hemma med en nål än med en pistol. Men vi går inte in på det där nu. Det vi kan garantera är dock att min piercing kommer göra 10 ggr mer ont, haha. Det är i värsta brosk-delen. Känns som fan. Men smärta kan ha sin skönhet, haha. Får väl bara hålla tummarna att ingenting kommer i vägen, så som min diabetes eller dylikt. Läketiden för targus (brosk-delen) är väldigt lång och diabetes påskyndar inte läkningsprocesser direkt - tvärtom. 

Nu bär det av mot skolan! Ha en underbar dag och wish me luck.
Blir opponering för hela slanten. Nu ska arbeten grillas! ;)

Jag älskar verkligen mitt eget sällskap. Visst låter det drygt till en början? Med det syftar jag inte på att jag är en rolig, smart och grym person, nej. Jag syftar på att jag så simpelt som älskar att vara för mig själv. Många människor hatar det, har jag märkt. De klarar inte av ensamhet. Men jag trivs så bra i ensamheten. Många gånger har jag sagt nej till att umgås under helger, bara för att få vara helt själv. Få njuta av att jag kan tänka på mig. Göra vad jag vill. När jag vill. Hur jag vill. 

Det slår mig lite då och då, att jag trivs så jäkla bra helt själv. Jag tackar nej till utekvällar alla gånger då jag bara vill vara själv och njuta av mitt eget sällskap. Just nu slog det mig igen, när jag var påväg att ta upp telefonen för att ringa en vän och be om sällskap till mataffären. Jag la ner telefonen igen. Kom på att jag hellre promenerar hela vägen dit själv. Skippar bussen också. Bara jag och min musik. Bara jag och naturen. Bara jag och regnet. Bara jag och, bara jag och, bara jag...

Vi spenderar så mycket av våra liv åt att dela det med andra. Så många av våra tankar skänks åt andra och annat i helhet. Varför ringer han inte? Hur mår min familj? Kommer det hinnas med plugget? När ska träningen få ta plats? Undrar om mina vänner känner sig bortglömda? osv osv. Ta ledigt från allt det där ibland!

De extremt få dagarna jag är ledig vill jag bara tänka på mig. Bara mig. Köp ditt favoritsnacks, beställ en pizza, ladda ner en film du älskar och sätt dig bara ned och kolla. Skratta sådär larvigt åt roliga scener. Snacka för dig själv mot skärmen. Sätt på det senaste avsnittet av din favoritserie som du varit tvungen att prioritera bort. Under 365 dagar, vill jag ha kanske 30+ dagar för bara mig själv. Det förtjänar vi. I slutändan har vi bara oss själva, så varför inte lägga ned lite extra tid på den enda som aldrig kommer att överge dig?

Och nu tänker jag ta 3 h till att bara tänka på mig själv och bara vara i mitt eget sällskap. Sen blir det att gräva ner huvudet i uppsatserna igen. Nu ska jag iväg och handla mat, kommer förmodligen hem med ett par av mina favoritkillar. Ikväll blir det jag, Ben och Jerry ;) Vi hörs senare, stjärnor!

"En förklaring till varför individen har för höga ambitioner och pressar sig för hårt kan vara för att stärka sin självkänsla och bevisa för sig själv samt omgivningen att man kan. Den höga ambitionsnivån bottnar ofta i dålig självkänsla eller en uppfostran där det ställts för höga krav. Om ambitionsnivån är högre än de förutsättningar individen har, kan det leda till negativ stress och ge förödande konsekvenser i form av exempelvis utbrändhet."



Japp. Jag behandlar mig själv under tiden jag läser böcker. Varför jag älskar informativa böcker. Kunskap är makt. Hur som helst är det komiskt att boken har mig som huvudroll. Författaren vet bara inte om det än, hehe...

R1: Jag ska opponera på andras B-uppsatser.

R2: Var snäll nu. Försök inte att visa att du är smart och försök heller inte hjälpa dem.

R1: Vi som opponerar bedöms ju utifrån hur vi kritiserar arbetet?

R2: Jahaaa... men då kan du börja med att säga: "Jag känner mig dummare efter att ha läst det här..."

R1: HAHAHA! Jag hade fan blivit utslängd...

R2: Men det hade varit värt det! Ärligt, ingen förväntar sig någonting sånt från dig. Innan du blir utslängd skriker du också: "heeehää exakt, jiddra inte med oss svartskallar".